Erkännandet och jakten på sanningen - En rättsvetenskaplig utredning rörande erkännandets utveckling i processrättshistorien

Sammanfattning: Syftet med uppsatsen är att, ur ett rättshistoriskt perspektiv, granska hur erkännandet som bevismedel hanterats och värderats i den historiska rättsprocessen med fokus på processen I brottmål. I centrum för analysen står erkännandets innebörd och bevisvärde i förhållande till de bevisrättsliga principerna legal bevisteori respektive fri bevisvärdering. Ingående utreds också hur övriga historiska samhällsförändringar och händelser inverkat på bevisrätten. Erkännandets ställning i rättsprocessen har förändrats över tid, precis som de krav som uppställts för ett erkännandes giltighet. Detta framgår tydligt efter jämförelse med dåtida och nutida rättsregler, domböcker och praxis. Erkännandets utveckling och funktion I rättsprocessen genom historien har främst berott på tre centrala faktorer; Sveriges kristnande, vår samhällsutveckling samt receptionen av utländska rättsregler, principer och kulturer. Dessa tre faktorer har därför stått i fokus för utredningen och använts som utgångspunkter för att skapa en lättöverskådlig helhetsbild över erkännandets historia i rättsprocessen. Uppsatsen redogör därför för historiska händelser och ändringar av samhällsstruktur vilka påverkat svensk bevisrätt. Genom att granska utländska rättssystem och rättskulturer och jämföra dessa med den svenska bevisrätten är det tydligt att det svenska rättssystemet i betydande omfattning inspirerats av, och recipierat, rätt från system långt utanför våra egna gränser. Inledningsvis presenterar uppsatsen en översiktlig genomgång av de två bevisrättsprinciperna. Det är nödvändigt att läsaren innehar förståelse för evisrättsprincipernas innebörd innan erkännandet behandlas då det råder fundamentala skillnader mellan hantering och värdering av bevis i de olika processformerna. Den legala bevisteorin innebär strikta regler för tillåtna bevismedel och värderingen av dessa medan den fria bevisprövningen överlämnar bade prövning och värdering åt domstolen. Erkännandet kom att inta en särställning inom bevisrättsprocessen och tillerkändes ett bevisvärde betydligt högre än resterande bevismedel. En nästan manisk jakt på erkännande har därmed i perioder förekommit i domarnas strävan att avsluta mål. Denna uppsats ämnar besvara upphovet till denna särställning, hur särställningen har påverkat bevisrätten samt om denna intensiva jakt kan ha lett till felaktiga domar och maktmissbruk hos rättsutövare.