Särskilda skäl - om undantaget i det förstärkta laglottsskyddet

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen; Lunds universitet/Juridiska fakulteten

Sammanfattning: Den legala arvsordningen ska garantera att en bröstarvinge får del av föräldrarnas egendom när de dör. I Sverige ska den del en bröstarvinge är garanterad vara hälften av kvarlåtenskapen delat med antalet bröstarvingar. Denna del kallas laglott. Detta innebär en begränsning av en förälders rätt att testamentera bort egendom. Endast hälften av en förälders egendom kan fritt fördelas utanför den legala arvsordningen. För att en arvlåtare inte ska kunna komma runt reglerna om laglott finns också en bestämmelse som säger att gåvor under livstiden, som till syftet är att jämställa med testamente, ska rättsligt sett behandlas som om det vore testamente. Den som får en gåva, eller får egendom genom testamente, ska återbära detta så att bröstarvingarnas laglott säkras. När det gäller gåva för dödsfalls skull så finns det emellertid ett undantag, en sådan gåva kan gåvotagaren få behålla om det finns särskilda skäl. Lagstiftaren har i huvudsak lämnat åt rättsskipningen att bestämma vad som i det enskilda fallet ska vara sådana särskilda skäl. En gåva för dödsfalls skull regleras i ärvdabalken kapitel 7 § 4. Huvudregeln säger att en gåva för dödsfallsskull ska återbäras, men denna uppsats tar sikte på undantagsregeln. När föreligger det särskilda skäl mot att tillämpa bestämmelsens huvudregel? För att besvara frågan har lagförarbeten granskats, men huvudsakligen avgörs det av domstolarna och huvuddelen av undersökningen handlar därför om rättspraxis. I lagmotiven nämns egentligen endast ett exempel; en gåva ska inte återbäras om detta innebär alltför stor hårdhet mot gåvomottagaren. I rättspraxis har det emellertid kommit att tillämpas i lite olika situationer, exempelvis kan en arvlåtare vilja kompensera någon för arbete. En annan förkommande situation är när en arvlåtare vill kompensera en bröstarvinge för en orättvisa som tidigare gåvor till en annan bröstarvinge givit upphov till. Situationer när det inte ansetts föreligga särskilda skäl har handlat om en gåva mellan makar, där gåvomottagaren anses vara den som egendomen ursprungligen härrört från. Praxis förefaller också vara restriktiv med undantagsregeln när en bröstarvinge har betett sig illa mot arvlåtaren. Vidare verkar det inte spela in om det saknas social eller ekonomisk samhörighet mellan bröstarvingen och arvlåtaren. I övrigt finns det inte så mycket vägledning att hämta i varken i förarbeten eller praxis. I stor utsträckning är det upp till domstolen att i det enskilda fallet försöka hitta den lösning som utifrån det allmänna rättsmedvetandet framstår som mest skälig.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)