Hur kan svenska myndigheter och kommuner inkludera dyslektiker på Facebook? : En diskussion kring lättläst

Sammanfattning: Alltfler myndigheter och kommuner väljer Facebook som en av sina kommunikations- och publiceringskanaler. Möjlighet till dialog och att snabbt sprida information till medborgarna är några av argumenten. Målet är att myndigheter och kommuner ska bli mer tillgängliga. För att lyckas med detta använder man klarspråk. Problemet med klarspråk är att det inte är tillräckligt för vissa målgrupper. Personer med läs- och skrivsvårigheter behöver ett språk som är anpassat efter deras behov som underlättar läsningen ytterligare. Ett hjälpmedel är lättlästa texter som riktar sig till denna målgrupp. Men att tillhandahålla lättlästa texter och sedan tro att problemet är löst är både naivt och ineffektivt. Problemet är att målgruppen som lättläst riktar sig till är för bred. En dyslektikers lässvårigheter skiljer sig väldigt mycket mot exempelvis en utvecklingsstörds lässvårigheter. Det är alltså två problem. Personer med läs- och skrivsvårigheter exkluderas på FB och att lättläst exkluderar dyslektiker.     Syftet med min undersökning är att kartlägga vilka riktlinjer som underlättar läsningen på FB för en av målgrupperna med läs- och skrivsvårigheter. Därför avgränsar jag mig till dyslektikernas behov. Riktlinjerna presenteras i en manual riktad till informatörer på svenska myndigheter och kommuner.