Landreform i Zimbabwe

Sammanfattning: Få G8 möten, FN-koventioner, IMF-disskussioner, WTO och WFP-träffar lämnar Afrikas haltande tillväxt orörd. Problemen i Afrika, vare sig det är krig, korruption, svält eller bristen på ekonomisk tillväxt, återfinns dagligen i media. Men Afrika är inte ett land med ett problem med en universal lösning, utan en kontinent bestående av 55 länder med ca 1 miljard människor med många svårlösta problem som hindrar utvecklingen. Många av Afrikas länder har varit koloniserade och lider fortfarande av problem som grundar sig från kolonialtiden. En orättvis landfördelning,där ursprungsbefolkningen innehar en minoritet av marken, är ett exempel som Zimbabwe drabbats av. Med våldsamma påföljder har en landreform genomförts i Zimbabwe där agendan var att omfördela land till mindre jordbruk och ge till den fattiga ursprungsbefolkningen, med förhoppningar om att öka produktiviteten. Utvecklingsländerna i Afrika, som Zimbabwe, är till största del jordbrukarsamhällen, vilket betyder att stor del av ekonomin kretsar kring jordbrukssektorn som därmed blir det en viktigt variabel för tillväxten. Följande uppsats har som syfte att undersöka, och förklara, de ekonomiska effekterna i Zimbabwe efter landreformens start år 2000. Har landreformen förbättrat den ekonomiska tillväxten, och inte bara tillrättalagt gamla orättvisa? Resultatet visar på minskad produktion, från starten av landreformen, i jordbrukssektorn som påverkade hela landets ekonomi negativt. Flera faktorer påverkade den minskade produktionen, och mycket talar för att bristen på starka äganderätter var grunden till den negativa snöbollseffekten. De försvagade äganderätterna gör jämförelsen, mellan de gamla större och de nya mindre jordbruken, orättvis och försvårar att förkasta teorin om att mindre jordbruk är effektivare i sin produktion, och därmed förbättra tillväxten.