Migrationsdomstolarnas utredningsansvar med fokus på landinformation i asylärenden

Sammanfattning: Rätten till asyl utgör en av de grundläggande mänskliga rättigheterna och den garanterar att en asylsökande ska få frågan om sin flyktingstatus prövad i ett förfarande med visa garantier. Beslut i asylärenden är av stor betydelse för den enskildes liv och felaktiga beslut kan medföra allvarliga kränkningar av den enskildes mänskliga rättigheter. Inom asylrätten gäller som grundläggande princip att den asylsökande ska göra sitt behov av internationellt skydd sannolikt. Trots det har migrationsmyndigheterna ett utvidgat utredningsansvar i asylärenden på grund av förekomsten av starka skyddsintressen i sådana ärenden. Beslut i asylärenden fattas utifrån samtligt material som förekommit i målet vilket i de flesta fall består av den asylsökandes berättelse. För att kunna bedöma sökandes trovärdighet jämförs sökandes berättelse i nästa led med landinformation och övrigt allmänt kända uppgifter. Tillämpning av exakt och aktuell landinformation framstår som avgörande för målets utgång. Detta är av speciell vikt för förfaranden i migrationsdomstolen som på grund av reglerna om prövningstillstånd i migrationsöverdomstolen brukar vara den sista instansen i asylprocessen. Denna uppsats syftar till att med hjälp av rättsdogmatisk metod utreda hur långt migrationsdomstols utredningsansvar gällande landinformation sträcker sig i asylmål. För migrationsdomstolen är utredningsansvar lagstadgad i 8 § FPL och innebär att varje ärende ska vara utrett så som dess beskaffenhet kräver. Efter en redogörelse om officialprincipens innebörd görs en kort presentation i uppsatsen om asylprocessens gång i Sverige. Därefter övergår uppsatsens fokus till landinformationens betydelse i asylprocessen med tyngdpunkten på migrationsdomstolens utredningsansvar. De olika informationskällor som ligger till grund för skapandet av landinformation tas upp. I uppsatsen presenteras vidare de olika system inom vilka migrationsdomstolarna har organiserat sig för att på bästa sätt tillvarata den kunskap som domare efter hand tillägnat sig i syfte att höja sin specialkompetens på förhållandena i de aktuella länderna. För att kunna få en klarare bild om på vilket sätt migrationsdomstolen behandlar landinformation i ett konkret fall presenteras avslutningsvis en analys av ett större antal av migrationsdomstolens beslut i asylärende som är gjord inom SOU 2009:56. Arbetet visar att migrationsdomstolarnas utredningsansvar beträffande landinformation väldigt sällan uppmärksammas både i doktrinen och rättspraxis trots dess stora betydelse i asylprocessen. Officialprincipen är en allmänrättslig grundsats och enligt rättspraxis får den inte begränsas med parternas utredningsansvar. Domstolarna använder dock nästan aldrig sina möjligheter till att tillkalla sakkunnig när det gäller landinformation utan nöjer sig med materialet som har presenterats av parterna i målet. Sammanfattningsvis kan det konstateras att migrationsdomstolarna ännu inte uppnått önskad nivå av specialkompetens gällande landinformation men problemet har uppmärksammats både i doktrinen och förarbetena och olika åtgärder vidtas för att önskade förändringar ska åstadkommas.