"Så länge man vill ha ljus hela tiden" : En studie av hur avskaffandet av effektskatten på kärnkraft legitimerades

Sammanfattning: Tidigare har kärnkraftspolitiken i Sverige legitimerats genom att kärnkraften framställts som det enda energislaget som både är koldioxidneutralt och effektivt nog att förse den svenska industrin med el till konkurrenskraftiga priser. Eftersom kärnkraften under de senaste åren utsatts för allt hårdare konkurrens från effektiv och koldioxidsnål förnybar energi finns det goda skäl att förvänta sig att den senaste förändringen av svensk kärnkraftspolitik - beslutet att avskaffa effektskatten - legitimerats genom nya sätt att skapa mening kring kärnkraften och kärnkraftspolitiken. I den här studien undersöks därför hur beslutet att avskaffa effektskatten legitimerades inom den energipolitiska policyeliten och hur det skiljer sig från tidigare sätt att legitimera kärnkraftspolitiska beslut. 12 semi-strukturerade intervjuer och ett textmaterial bestående av 13 remissvar, en statlig utredning och en politisk överenskommelse har analyserats med hjälp av Carol Bacchis ”Whats the problem represented to be?”-metod samt ett poststrukturalistiskt metodologiskt och teoretiskt ramverk. Studien visar i likhet med forskning från andra länder där kärnkraft utsatts för hård konkurrens från förnybar energi att ett nytt sätt att framställa kärnkraften, där den framställs som nödvändig för elsystemets tekniska funktionssätt på grund av dess förmåga att leverera effekt, blivit det mest centrala sättet att legitimera kärnkraftspolitiken inom policyeliten i anslutning till avskaffandet av effektskatten. Studien visar även att ett nytt sätt att legitimera kärnkraftspolitik med hänvisning till att undvika snedvridande ingrepp i elmarknaden återkommer inom policyeliten, men att det finns olika bilder av vad som utgör ett snedvridande ingrepp. Framställningen av kärnkraften som koldioxidneutral framstår som mindre central än tidigare.