HADE SVERIGE RÄTT TILL ANDRUM? - en argumentationsanalys av beslutet att strama åt migrationspolitiken i samband med flyktingkrisen år 2015

Sammanfattning: Syftet med uppsatsen är att, med hjälp av en argumentationsanalys, pröva den rödgröna regeringens argument för sina åtstramningar i migrationspolitiken under flyktingkrisen. Utifrån de tre empiriska premisserna i regeringens huvudargument så går det att fastställa att regeringens argument bygger på en korrekt faktagrund. Det vill säga att det faktamässigt är korrekt att det (1) initialt sett innebär en ekonomisk kostnad och en samhällsbelastning med asylinvandring, (2) att Sverige tog emot oproportionerligt många asylsökande jämfört med andra EU-länder och att omfördelningen av asylsökande länder emellan brister vilket resulterar i att fler tar sig till bland annat Sverige. Det är också korrekt att regeringens införande av en restriktiv migrationspolitik resulterade i en minskning i antal asylsökande (3). Men när det kommer till den normativa premissen (4) att Sverige har rätt att få bördan minskad och att slutsatsen (5) då skulle bli att agerandet var rätt så motsätter jag mig detta och menar att det inte går att rättfärdiga på moralisk grund. Jag menar att även om Sverige tog emot fler asylsökande än andra EU-länder behöver det inte betyda att det är rätt att försvåra för skyddsbehövande att söka asyl. Däremot tror jag inte att fri rörlighet är enda lösningen för globala ojämlikheter utan att det handlar om att arbeta på flera fronter och att det vore önskvärt med en fördelning av resurser och asylsökande länder emellan. I uppsatsen förs mina argument fram med stöd av forskare på området migration och deras teorier om mer öppna respektive mer stängda gränser.