När þ blev t : Om en fonologisk och ortografisk förändring i fornsvenska

Sammanfattning: Det fornsvenska fonemet /θ/ sammanföll någon gång under 1300- och 1400-talen med fonemet /t/. Under samma tidsperiod slutade man också att använda grafemet <þ>, och övergick i stället till att endast använda <t> eller <th>. Denna studie undersöker båda dessa övergångar närmare för att försöka fastställa dem kronologiskt. Undersökningen innehåller även en geografisk och en lexikalisk del, där syftet är att ta reda på huruvida ovanstående övergångar inträffade tidigare i vissa områden eller i vissa typer av ord. Studiens material består av en egenkonstruerad korpus om ca 60 000 fornsvenska ord med initialt <t> eller <þ>. Samtliga belägg har excerperats från svenskspråkiga originaldiplom i Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven (SDHK). I undersökningen framkommer att den fonologiska övergången /θ/ > /t/ sannolikt har inletts i Mälardalen under andra hälften av 1300-talet. Stockholm pekas ut som troligt novationscentrum, med det lågtyska språkliga inflytandet som bidragande faktor. Övergången sker även i övriga landskap, men är där påtagligt mindre utbredd. Grafemet <þ> är redan 1350 mindre använd än <th>, och har 1370 helt försvunnit i Mälardalen. I sydligare landskap är <þ> vanligare, och förekommer ännu i början av 1400-talet, även om beläggen efter 1370 dock är mycket fåtaliga. Undersökningen visar också hur ordfrekvens och ordklass inte tycks vara några egentliga kronologiska variabler vid övergången /θ/ > /t/. Det framkommer däremot väldigt tydligt att ord med initialt [ð] inte är delaktiga i övergången, och att skrivningen <th> i allt högre grad kommer att associeras till detta ljud när [θ] försvinner ur språket.