Lekmöjligheter och trafiksäkerhet för barn i stadsmiljöer : Fallstudie av centrala Falun

Sammanfattning: Små barn i förskole- och lågstadieåldern behöver utrymmen att leka och röra sig på för att utvecklas, och dessa behov behöver vägas in i samhällsplaneringen. Tyvärr finns det tecken på att hänsynen till barns behov av plats för lek och rörelsefrihet har tappat i prioritet inom stadsplanering de senaste decennierna. Exempelvis visar forskning att barns tillgång till allmänna platser att leka på i svenska städer generellt sett har minskat. Även barns möjligheter att röra sig fritt i svenska städer har kommit att begränsas alltmer, framförallt av den alltjämt ökande biltrafiken. Det har även konstaterats att allt färre barn går eller cyklar själva till skolan och att cyklandet på fritiden har minskat. Syftet med den här studien har varit att undersöka barns möjligheter att leka och röra sig fritt i stadsmiljöer. Studien har avgränsats till en fallstudie av stadsmiljön Falun-Centrum. Det är ett område på ca 2,5 km2 som är definerat sedan tidigare av Falu kommun och inrymmer Faluns stadskärna med centrumhandel, parker, vägar, bostadsområden, förskolor, skolor etc. Information har samlats in genom en postenkät skickad till vårdnadshavare till 100 barn inom åldersspannet äldre än ett och yngre än elva år, bosatta inom fallstudieområdet. 100 barn motsvarar ca 20 % av det totala antalet i området. Resultaten baseras på 53 svar; 39 svar på postenkäten och 14 svar genom kompletterande telefonintervjuer. Svaren visar att inom Falun-Centrum upplever respondenterna att deras barn har relativt god tillgång på platser att leka på i sitt närområde. Fältinventering av platserna visade att många av platserna var tillräckligt rymliga för att tillåta vidlyftig lek och hade grön och varierad terräng, vilket är bra. Vad gäller trafiksäkerhetsaspekter visar resultaten däremot att det finns stora hinder för barnens möjligheter att röra sig självständigt p g a brist på trafiksäkerhet. Sammanfattningsvis innebär det för barnen att de generellt sett har bra platser att leka på i sitt närområdet (även om det finns undantag), men att de inte kan röra sig självständigt till platserna p g a trafikfaror. Bristen på trafiksäkerhet innebär också att de har dåliga förutsättningar att ta sig till, upptäcka och lära känna nya platser i sitt närområde. I förlängningen hämmar det utvecklingen av deras geografiska förståelse för den omgivande stadsmiljön. Det minskar också deras möjligheter att möta och lära känna andra personer i området vilket försämrar den sociala hållbarheten i staden.