Rätten till hälsa för flickor med psykisk ohälsa placerade vid SiS - en utredning särskilt ur ett könsdiskrimineringsperspektiv

Sammanfattning: SiS särskilda ungdomshem är institutioner där barn och unga i behov av särskild tillsyn placeras, till största del sker detta med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Uppsatsen syftar till att utreda i vilken utsträckning rätten till hälsa enligt artikel 24 i Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen), är uppfylld för flickor med psykisk ohälsa, placerade vid SiS särskilda ungdomshem. Ämnet ska undersökas särskilt ur ett könsdiskrimineringsperspektiv. Avsikten är slutligen att undersöka dels vilka ändringar som kan ske i praktiken, och dels genom lagstiftning, för att eventuellt förbättra för ungdomar med psykisk ohälsa, vid de statliga ungdomshemmen. Metoden som har använts i uppsatsen är främst den rättsdogmatiska metoden. Efter en genomgång av gällande rätt, granskning av SiS verksamhet samt genom att studera statistik gällande flickor med psykisk ohälsa vid ungdomshemmen, kan konstateras att det finns ett antal olika problem gällande möjligheterna att få vård för flickor med psykisk ohälsa. Resultatet av undersökningen är således att rätten till hälsa för flickor med psykisk ohälsa, placerade vid SiS ungdomshem, inte är uppfylld i tillräcklig utsträckning. Eftersom psykisk ohälsa är ett problem som drabbar flickor, placerade vid ungdomshemmen i större utsträckning än vad det drabbar pojkar, riskerar flickor med psykisk ohälsa att bli indirekt diskriminerade, då det visat sig vara svårt att få tillgång till tillräcklig psykiatrisk vård under placering. Vidare riskerar flickor med psykisk ohälsa att bli indirekt diskriminerade, då SiS verksamhet är mer anpassad efter ”pojkars problem”. En viktig aspekt för att rätten till hälsa ska vara uppfylld är dessutom att diskriminering i praktiken inte föreligger. Det finns dock enligt min mening, ett antal förslag på ändringar, dels i praktiken och dels genom lagstiftning, som eventuellt kan förbättra för ungdomarna placerade vid SiS. Det vore exempelvis önskvärt att initiera en översyn av hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) (HSL), för att säkerställa att ungdomar placerade vid SiS utanför sin hemregion, får tillgång till hälso- och sjukvård på samma sätt som övriga invånare i regionen. Ytterligare ett förbättringsområde är en stärkt samverkan mellan SiS, socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Slutligen borde 32 § LVU förtydligas gällande syftet och omfattningen av en läkarundersökning före en placering vid de statliga ungdomshemmen, för att på ett bättre sett kunna säkerställa att ungdomarna vid SiS får vård utefter sina behov.