Utomståenderegeln i 57 kap 5 § IL - Är den ändamålsenlig efter decennier?

Sammanfattning: Sammanfattning I uppsatsen har syftet med 3:12-reglerna, särskilt utomståenderegeln i 57 kap. 5§ IL, framställts och analyserats. Därjämte studien har ägnats åt att undersöka hur praxis stämmer överens med utomståenderegelns ändamål. Metoden som har tillämpats är den rättsdogmatiska metoden, vilket innebär att undersökningen genomförs med hjälp av rättskällorna så som förarbeten, författning, praxis och doktrin. Syftet med 3:12-reglerna är att en fåmansföretagare som äger andelar och arbetar i ett fåmansföretag ska i största möjliga utsträckning få likartad beskattning av kapitalvinst eller arbetsprestation som en löntagare skulle ha fått i ett börsnoterat bolag. Utomståenderegeln är emellertid en undantagsregel från 3:12-reglerna, var andelar förövrigt uppfyller kvalifikationskravet. Utomståenderegeln återfinns i 57 kap. 5 § IL och är tillämplig när den skatteskyldige kan visa att utomstående direkt eller indirekt, i betydande omfattning äger andelar i fåmansföretaget och har rätt till utdelning. Vid bedömning av utomståenderegelns tillämpning ska förhållandet under beskattningsåret och fem föregående beskattningsår beaktas enligt 57 kap. 5 § IL. Utomståenderegeln har ansetts vara tillämplig i situationer där en andelsägare med annars kvalificerade andelar inte uppnår ekonomiskt fördel genom inkomstomvandling. I sin tolkning av karenstid har HFD uttalat att kravet på utomstående ägande under hela femårskarensperioden är en stark huvudregel, men bör inte ses som ett oeftergivligt krav. Praxisanalys visar dock att HFD har varit mycket restriktiv i sin bedömning av både andelskvalifikation och karenstid. HFD tolkar utomstående ägande som betydande när andelsinnehav uppgår till minst 30 procent. Utifrån redogörelsen går det att konstatera att praxis i flera avseenden inte stämmer överens med regelns ändamål. Lagstiftarens primära syfte med utomståenderegeln är att upprätthålla neutralitet i beskattning, med fokus på nettobehållningen. För att uppnå denna neutralitet mellan inkomstslagen kapital och tjänst bör gränsen för utomstående ägande, enligt mina beräkningar, ligga på kring 40 procent. Majoritetsägarens andel av nettobehållning blir då likartad oberoende av om den väljer utdelning eller löneuttag och på så sätt kan neutralitet som åsyftas med 3:12- reglerna uppnås.