Expressiv fonologisk förmåga hos barn i åldrarna 3;5 – 4;9 år som har konstaterade uttalssvårigheter : En icke-linjär fonologisk analys

Detta är en Magister-uppsats från Linköpings universitet/Institutionen för klinisk och experimentell medicin; Linköpings universitet/Institutionen för klinisk och experimentell medicin

Sammanfattning: Studiens syfte är att undersöka expressiv fonologisk förmåga hos barn i åldrarna 3;5-4;9 år som följer en atypisk tal- och språkutveckling och jämföra den med en åldersmatchad kontrollgrupp.  Ytterligare ett syfte är att undersöka huruvida det föreligger ett samband mellan expressiv fonologisk förmåga och impressiv lexikal förmåga. Elva barn med konstaterade uttalssvårigheter rekryterades från logopedmottagningar och språkförskolor i Stockholm och i Östergötland. Barnen testades i en för dem välkänd miljö med bedömningsmaterialet LINUS. Barnens svar audioinspelades och transkriberades och utifrån transkriptionerna gjordes en analys med utgångspunkt från icke-linjär fonologi samt beräkning av Percentage Phonemes Correct och Word Complexity Measure. Resultatet jämfördes sedan med kontrollgruppen. Åtta av barnen i studiegruppen testades även med PPVT-IV för att undersöka eventuella samband mellan expressiv fonologisk förmåga och impressiv lexikal förmåga. Resultatet visade att barnen i de båda grupperna uppvisade uttalsavvikelser från vuxet målordsuttal på ord-, stavelse och segmentnivå, stavelsenivån var den nivå där flest avvikelser förekom i båda grupperna, men att avvikelserna förekom i högre grad hos barnen i studiegruppen. På stavelse- och segmentnivå kunde signifikanta skillnader ses men inte på ordnivå mellan grupperna. På stavelsenivå förekom klusterreduktioner i större utsträckning än uteslutning av enskilda segment för båda grupperna. På segmentnivå uppvisade barnen i studiegruppen problem med samtliga särdrag (sätt, plats och ton), till skillnad från barnen i kontrollgruppen som endast uppvisade problem med särdraget plats. Barnen i studiegruppen fick lägre värden på såväl PPC och WCM. En signifikant skillnad sågs mellan PPC och WCM i studiegruppen men inte i kontrollgruppen. Inget samband mellan expressiv fonologisk förmåga och impressiv lexikal förmåga kunde påvisas i följande studie. Studiens resultat indikerar att det är viktigt att ta hänsyn till alla fonologiska nivåer vid en bedömning och resultatet motiverar att ett icke-linjärt perspektiv kan vara till fördel vid planering av intervention. Då stavelsenivån ger upphov till störst svårigheter är det viktigt att ta hänsyn till detta vid fonologisk intervention. Studiens resultat kan ligga till grund för hur en icke-linjär analys kan användas inom klinisk verksamhet.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)