Analys av blixtnedslag som antändningskälla för skogsbränder sommaren 2018

Sammanfattning: Denna studie har genomförts på uppdrag av Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB). Syftet var att identifiera och analysera blixtnedslag som antändningskälla för skogsbränder med hjälp av data från sommaren 2018 i Sverige. Målet med studien var att ta fram ett underlag för brandantändning som kan komma att underlätta MSB:s framtida arbete med skogsbrandsförebyggande åtgärder. Studien\break genomfördes genom att analysera brandkartering av brandområden (från Skogsstyrelsen), räddningstjänstens brandrapportering inklusive bedömning av brandorsak (från MSB:s sammanställda händelserapporter) samt data för blixturladdningar (från Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut (SMHI)). Därutöver utfördes en vegetationsanalys genom att nyttja Naturvårdsverkets nationella marktäckedata. I denna studie togs tre frågeställningar upp: (i) hur stor andel av skogsbränderna sommaren 2018 som hade blixtnedslag som antändningskälla och huruvida detta stämde överens med räddningstjänstens bedömning av brandorsak, (ii) hur fördelningen såg ut över tid för antalet blixtantända bränder under sommaren 2018, samt (iii) i vilken typ av vegetation blixtantända bränder startade i. För den första frågeställningen sammankopplades brandområden med brandrapportering och sedan blixturladdningar. Från detta kunde alla brandområden ges antändningsbedömningen "Troligtvis blixt", "Möjligtvis blixt", "Inte blixt" eller "Information om brandtidpunkt saknas". Klassningen "Troligtvis blixt" innebär att minst en blixt kan ha slagit ner inom brandområdet mindre än tre dagar innan branden bröt ut. Klassningen "Möjligtvis blixt" innebär att minst en blixt har slagit ner inom brandområdet 3-5 dagar innan branden rapporterades. Totalt undersöktes de 338 brandområdena som innefattades i Skogsstyrelsens kartering och den totala avbrända ytan sommaren 2018 var 22700 hektar (ha). Två buffertzoner användes för att få en osäkerhetsanalys i resultatet. Andelen bränder som bedömdes som troligtvis eller möjligtvis blixtantända uppgick tillsammans till 28 % för den snäva buffertzonen (brandrapportering inom 2 kilometer samt blixtnedslag inom 500 meter från brandområdet) och 33 % för den breda buffertzonen (brandrapportering inom 4 km samt blixtnedslag inom 1 km från brandområdet). Detta är högre än vad tidigare studier har visat, vilket troligtvis kan förklaras av att andra studier omfattar ett medelvärde av flera år medan denna studie endast omfattar en extrem sommar ur skogsbrandssynpunkt i och med det torra och varma vädret med perioder av mycket åskväder. Av de undersökta brandområdena var det 68 % av den avbrända ytan från bränder som möjligtvis eller troligtvis var orsakade av blixtnedslag enligt den snäva bedömningen. Bedömningen av vilka bränder som var blixtantända enligt denna studie skiljer sig för cirka 20 % av brandområdena från räddningstjänstens bedömning. Detta kan förklaras av att många av bränderna inte hade en klargjord antändningskälla från räddningstjänsten, många olika personer var inblandade i räddningstjänstens bedömningsarbete och att denna studie, till skillnad från vid räddningstjänstens bedömning, undersökte faktiska blixtnedslag från SMHI:s blixtlokaliseringssystem. Den geografiska utbredningen av blixtantända bränder var relativt spridd över de skogsbrandsdrabbade områdena. Den andra frågeställningen besvarades genom att sortera bränderna med bedömd orsak i tidsordning. Detta visade på att de veckor under sommaren 2018 som hade flest blixtantända bränder var vecka 28 och 29, vilket troligtvis beror på en kombination av många åskväder med lite nederbörd och varmt väder. För den tredje och sista frågeställningen undersöktes vilken typ av vegetation de potentiellt blixtantända brandområdena täcktes av för att kunna dra en slutsats om vilken vegetation blixtar troligtvis kan ha startat en brand i. Resultatet visade att 77 % klassificerades som barrskogstyp där framför allt tallskog dominerar med 54 % av alla potentiellt blixtantända brandområden. De huvudsakliga osäkerheterna i studien är tid och position för då bränderna startade. Fortsatta studier bör studera fler somrar för att bedöma om sommaren 2018 verkligen var unik, hur blixtars egenskaper kan påverka antändningsrisken vid nedslag samt faktisk temperatur och nederbörd för att dra tydligare slutsatser om dess påverkan under sommaren. En tydligare vegetationsanalys skulle behöva göras genom att finna och använda de exakta startpunkterna för bränderna.