Babelsberg konferensen 1958 - DDR:s rättsvetenskapliga utveckling från tiden som sovjetisk ockupationszon till 1958
Sammanfattning: DDR bildades som självständig stat år 1949, efter att ha varit en sovjetisk ockupationszon sedan andra världskrigets slut. Redan under ockupationsåren, samt den nybildade självständiga statens första år, centraliserades makten till det enväldiga partiet SED och en alltmer totalitär stat växte fram. I utvecklingen mot totalitarism spelade rättsvetenskapen en stor roll. Den östtyska rättsvetenskapen präglades av marxist-leninistiska och stalinistiska perspektiv; det gamla borgerliga samhället skulle omintetgöras och det nya socialistiska samhället utvecklas. En av de viktigaste frågorna inom rättsvetenskapen var hur det nya samhällssystemet skulle legitimeras. Denna fråga skulle komma att prägla den östtyska rättsvetenskapen ända fram till Babelsberg konferensen, den 2–3 april 1958. Det fanns flera samhälleliga utvecklingslinjer som ledde fram till Babelsberg konferensen. Såväl den rättsstatliga, akademiska som rättsvetenskapliga utvecklingen spelade in. Den för arbetet centrala utvecklingslinjen var den rättsvetenskapliga, vilken kan indelas i två faser. Den första var den hög-stalinistiska perioden mellan 1949–1954, då rättsvetenskapen användes för att påvisa ett enhetligt rättssystem. Målet var att upplösa den spänning som fanns mellan SED:s planekonomiska samhällsmål och den regelbaserade rätten. Den andra perioden fortgick under åren 1954–1958. Nämnda period innebar en något friare rättsvetenskap där en systemintern kritik av det förhärskande systemet växte fram. Denna utveckling mot en friare rättsvetenskap skulle stoppas helt i och med Babelsberg konferensen 1958. Under konferensen fastslog SED att partiet var folkets främsta företrädare. Partiets vilja var således också folkets vilja och alla beslut tagna av partiet ansågs därmed legitimerade av folket. Denna förklaringsmodell innebar inte att den östtyska problematiken kring legitimeringen av samhällssystemet löstes. Däremot stärkte SED sin makt genom att dra tydliga linjer för hur rättsvetenskapliga problem av den här sorten fick adresseras. Babelsberg konferensen innebar därmed en kulmen för ett antal samhälleliga utvecklingslinjer, med resultatet att SED stärkte sin makt men misslyckades att rättsvetenskapligt legitimera det östtyska samhällssystemet.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)