Lärande i krisens spår - En metastudie av länsstyrelsers och kommuners krisinducerade lärande av Coronapandemin

Sammanfattning: Syfte: Uppsatsen syftar till att undersöka hur krishantering påverkar svenska myndigheters möjligheter till krisinducerat lärande genom utvärdering av pandemihanteringen. Genom att analysera utvärderingar från olika nivåer inom det svenska flernivåsystemet kan en samlad bild ges över hur kunskapsåterföring via lärande sker inom svenska förvaltningsmyndigheter. Teori: De teoretiska utgångspunkter som tas i uppsatsen är hämtade från krishanteringslitteraturens teori om krisinducerat lärande, vilket är en form av organisatoriskt lärande. Dessutom tillämpas de två begreppsparen enkelkrets- och dubbelkretslärande från litteraturen om organisatoriskt lärande och interkris- och intrakrislärande från krishanteringslitteraturen. Metod: I uppsatsen tillämpas en fallstudiedesign genom en kvalitativ innehållsanalys där ett analysverktyg skapats utifrån de teoretiska utgångspunkterna och tar fasta på samverkan, ansvarsförhållanden och olika typer av lärdomar. Ett slumpmässigt urval av länsstyrelsers och kommuners utvärderingar av Coronapandemin analyseras. Resultat: Länsstyrelser och kommuner har dragit lärdomar av både enkel- och dubbelkretstyp samt av interkris och intrakristyp. När det gäller lärdomar av enkel-och dubbelkretstyp är det mestadels lärdomar av enkelkretstyp som dras, även om det också går att urskilja dubbelkretslärdomar. Analysen visar även att intrakrislärdomar är något fler än lärdomarna av interkristyp. Hur detta resultat förhåller sig till vad som framkommit i tidigare forskning är svårt att avgöra eftersom intrakrislärande inte är lika utforskat som interkrislärande. Vidare visar uppsatsen på att trots att intrakrislärande anses svårare ur ett teoretiskt perspektiv i jämförelse med interkrislärande så är just intrakrislärandet något mer förekommande när det gäller lärande i spåren av Coronapandemin.