Markanvisningsprocessen ur ett tjänstemannaperspektiv

Detta är en Kandidat-uppsats från Karlstads universitet/Handelshögskolan

Sammanfattning: I dagens Sverige har vi ett stort behov av nya bostäder, det råder det ingen tvekan om. De fastigheter som ofta är ändamål för bostadsbebyggelse ägs till stor del av Sveriges kommuner. För att möta behovet av nya bostäder krävs det således att kommunal mark tas i anspråk. Kommunens mark säljs eller upplåts genom markanvisningar. En markanvisning är ett sätt för kommunen att tilldela kommunal mark till en byggherre som har rätt att ensam förhandla med en kommun om en exploatering. På grund av avsaknaden av direkta lagregler för hur markanvisningar ska gå till, varierar markanvisningsprocessen från kommun till kommun. Syftet med studien är att öka förståelsen för markanvisningsprocessen i åtta Svenska kommuner samt jämföra hur dessa skiljer sig åt. För att göra detta undersöker författarna kommunens val av markanvisningsmetod samt tidpunkt för anvisning. De ämnar även förklara tjänstemännens beslutssituation vid markanvisningar. I metodkapitlet motiveras studiens tillvägagångsätt. Författarna valde att använda sig av semistrukturerade intervjuer, vilket även innebär att studien bygger på en kvalitativ metod. I empirin delades kommunerna in i kluster efter vilka metoder de valt att tillämpa, här beskrivs även tjänstemännens beslutssituation. I den hanteras hur tjänstemännen upplever målen, vilket inflytande de har samt vilka svårigheter de möter. Exempelvis menar flera av tjänstemännen att målen från politikerna är motstridiga. Tjänstemännen besitter även en s.k. agendamakt, vilket innebär att de har stor möjlighet att påverka vilka byggherrar som ska tilldelas mark. Slutligen presenteras författarnas slutsatser. Det finns inte en tidpunkt för anvisning eller en markanvisningsmetod som passar alla kommuner, det är de lokala förutsättningarna som styr. Däremot finns stor möjlighet till samverkan mellan de olika kommunerna. Författarna ger förslag på förbättringar som skulle kunna göras för att öka transparensen och få fart på bostadsbyggandet. Exempelvis föreslås att likande kommuner går samman i kluster för att hjälpa varandra med att ta fram markanvisningspolicy, utvärdera byggherrar och lära sig av varandra. Detta skulle underlätta både för kommun och byggherrar. 

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)