De nya kapitaltäckningsreglerna – föreställningar om Basel II

Detta är en Magister-uppsats från Lunds universitet/Företagsekonomiska institutionen

Sammanfattning: Syfte: Syftet med förevarande uppsats är att studera användningen av Basel II och vilka föreställningar som finns rörande de nya kapitaltäckningsreglerna. Teori: Basel II genomsyras av ett förtroende för statistiska deduktiva modellers förmåga att kvantifiera och mäta risk. I den kritiska redovisningslitteraturen görs emellertid gällande att statistiskriskmodellering bygger på felaktiga antaganden. Metod: Vi använder en induktiv metod och en hermeneutisk kunskapsuppfattning som bygger på förståelse och tolkning; så kallad interpretativism. I vår undersökning av bankernas inställning till Basel II har vi valt att genomföra semistrukturerade, kvalitativa intervjuer. Vi har också genomfört en kvantitativ innehållsanalys för att analysera vilka föreställningar, rörande de nya kapitaltäckningsreglerna, som framförts i den offentliga debatten kring Basel II. Resultat: Den allmänna inställningen till Basel II är mycket positiv. Den gemensamma uppfattningen är att de nya kapitaltäckningsreglerna är flexibla och att följden härav torde vara att den finansiella stabiliteten ökar och att risken för uppkomsten av systemkriser minimeras eller helt elimineras. Det finns också en övertygelse om att kapitalkravet i framtiden kommer att bli lägre eftersom detta i längre utsträckning kommer att återspegla den verkliga risknivån. Den slutliga effekten härav för bankerna är att de kan uppnå en effektivare och en mer lönsam allokering av kapitalet. Tilltron till matematiska deduktiva modeller för att mäta risk är synnerligen utbredd. Samtliga intervjuade banker arbetar med internt utarbetade modeller och förtroendet för dessas användbarhet och funktion är stor. Operativa risker beskrivs som ett svårhanterligt område med stor otydlighet och osäkerhet om begreppets närmare innebörd och omfattning. Basel II-överenskommelsens positiva mottagande kan förklaras utifrån den övertygande argumentationsstrategi som Baselkommittén använder sig av. Kommitténs sätt att kommunicera tystar kritiken mot riskmätning och leder till att Basel II uppfattas som ett värdefullt och användbart regelverk.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)