Lämplig eller olämplig förälder? - En analys av lämplighetsprövningarna inför insemination och adoption utifrån ett barnperspektiv

Sammanfattning: Två vanliga metoder för att avhjälpa ofrivillig barnlöshet är insemination och adoption. Ett par som vill få barn genom insemination respektive adoption måste genomgå en lämplighetsprövning, vars syfte är att tillgodose barnets bästa. Endast de par som bedöms som lämpliga föräldrar beviljas insemination respektive adoption. Trots att lämplighetsprövningarna i de två processerna har samma syfte, föreligger vissa skillnader mellan prövningarna. Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida skillnaderna mellan lämplighetsprövningarna av det ansökande paret inför insemination respektive adoption är motiverade utifrån ett barnperspektiv. Med barnperspektiv avses att lämplighetsprövningarna analyseras utifrån principen om barnets bästa. Vad gäller barnets bästa ger varken svensk eller internationell rätt någon direkt definition av principens innebörd. Istället sägs det att barnets bästa fastställs utifrån en helhetsbedömning i det specifika fallet, med beaktande av barnets behov och intressen. Några rättigheter ur internationella konventioner, framförallt barnkonventionen, framhålls också som särskilt viktiga att beakta vid bedömningen av vad som är barnets bästa inför insemination respektive adoption. I övrigt beaktas allmänna familjerättsliga normer för att ge ytterligare vägledning i vad som anses vara barnets bästa. Vid en jämförelse av lämplighetsprövningarna kan det konstateras att prövningarna skiljer sig åt avseende åldersprövningen, kravet på att vara sambo respektive gift, samt vem som tar beslutet huruvida ett par anses vara lämpliga föräldrar. Lämplighetsprövningen inför adoption visar sig, i sin helhet, vara mycket mer omfattande än den prövning som föregår ett beslut om insemination. När skillnaderna analyseras utifrån ett barnperspektiv tycks vissa skillnader kunna motiveras utifrån barnets bästa, medan andra inte kan det. Den viktigaste slutsatsen är att adoption, till skillnad från insemination, avser ett barn som redan finns till och som många gånger har särskilda behov till följd av tidigare svårigheter i livet. Utifrån ett barnperspektiv tycks det därmed rimligt att lämplighetsprövningen inför adoption är mer omfattande än lämplighetsprövningen inför insemination. Avslutningsvis är det endast inför adoption som det finns ett krav på att barnets bästa ska gå före alla andra intressen.