Sjuksköterskors upplevelser av att möta barn som är anhöriga till patienter med allvarlig fysisk sjukdom : En litteraturstudie

Sammanfattning: Bakgrund: Inom hälso- och sjukvård är barn som anhöriga en grupp som tenderar att förbises och falla mellan stolarna. Sjuksköterskors primära arbetsuppgift är att vårda patienter vilket innebär att behov hos barn som anhöriga indirekt riskerar att nedprioriteras i förhållande till detta. Exkludering kan även ske medvetet av olika anledningar, exempelvis för att skydda barn. Dock påverkas barn som exkluderas ofta negativt och löper ökad risk att drabbas av psykisk ohälsa senare i livet relaterat till detta. Syfte: Beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta barn som är anhöriga till patienter med allvarlig fysisk sjukdom. Metod: Designen som användes i litteraturstudien var kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i sex slutkategorier; Att inte se barn som sitt ansvar; Erfarenheter, attityder, samarbete och miljö påverkar mötet med barn; Tonåringar är en utmanande grupp att bemöta; Utmaningar och fördelar med att involvera barn i föräldrars vård; Bristande kompetens och behov av stöd och vägledning; Individanpassa mötet och ge utrymme för reaktioner. Slutsats: Inom hälso- och sjukvård upplever sjuksköterskor bristande kunskap och erfarenhet gällande att möta barn som anhöriga. Detta medför svårigheter att identifiera behov hos barn i tillräcklig utsträckning, vilket även ökar risken för uppkomst av psykisk ohälsa. Som sjuksköterska är det viktigt med ett aktivt medvetet förhållningssätt för att öka barns delaktighet i vården samt tillgodogöra sig den kunskap och kompetens som krävs för att synliggöra behov och sätta in lämpliga åtgärder i tid. Detta är av betydelse för att öka barns hälsa och välbefinnande relaterat till att vara anhörig till en sjuk förälder.