Sjuksköterskors upplevelser av att bedöma suicidrisk via telefon i den psykiatriska öppenvården : En kvalitativ intervjustudie

Sammanfattning: Bakgrund: Suicid är ett folkhälsoproblem som är utbrett över hela världen som skulle kunna förebyggas. Trots en pågående vård förhindrar inte det personen från att begå suicid. För att skapa en återhämtningsinriktad riskbedömning behöver vårdaren se patientens individuella möjligheter samt främja engagemang och meningsfullhet. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att bedöma suicidrisk via telefon i den psykiatriska öppenvården. Metod: Totalt nio arbetande sjuksköterskor inom den psykiatriska öppenvården intervjuades med stöd utav semistrukturerade frågor. Analysen skedde utifrån en kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i ett tema och fem kategorier. Tema: Att kunna se helheten. Kategorier: Att det hör till vardagen, Att det är en svår men viktig arbetsuppgift, Att bemötandet och relationen är avgörande, Att bedömningsverktyg kan vara ett stöd eller en risk och Att vilja friskriva sig ansvaret och inte bära alla känslor själv. Slutsats: Sjuksköterskor behöver tid till att möta den individuella patienten då det inte handlar om något som är “svart” eller “vitt” i en bedömning. Tidsbristen kan leda till att sjuksköterskor inte identifierar omvårdnadsåtgärder utifrån patientens individuella behov och istället lutar sig tillbaka mot den standard som finns. Vilket kan påverka möjligheten negativt till att arbeta utifrån en personcentrerad vård. Sjuksköterskor upplevde också en otrygghet när utbildning och reflektionsmöjligheter saknades. Dessa behov behöver tillgodoses av verksamheten då ökad kunskap bidrar till en trygghet. Vad gäller suicid så måste sjuksköterskor arbeta proaktivt om de ska sträva efter en nollvision.