Kantzoners påverkan vid bäverförekomst

Sammanfattning: Bäver har historiskt sett varit en nyckelart för ekosystemet med dess förmåga att skapa naturliga våtmarker. Efter utrotning på 1800-talet blev den återintroducerad i det svenska landskapet år 1920. Inom skogsbruket sparas numera oftast en kantzon intill vattendrag för att främja den naturliga mångfalden. Bävrarnas föda består till stor del av lövträd från denna strandnära skog. En studie har genomförts i syfte att få en bredare bild av bävrars påverkan på kantzoner i sjölandskap. Fokus ligger på att undersöka hur bävern påverkar förekomsten av död ved och trädslagsfördelningen i kantzonen. Fältstudien har utförts vid tre sjöar i Västmanlands län. Totalt lades 90 provytor ut, fördelat på de tre sjöarna. Inom ytan klavades alla stående och liggande träd och dessutom mättes alla stubbar för att kunna rekonstruera hur kantzonen skulle sett ut, utan påverkan av bäver. Om man jämför den faktiska nivån liggande död ved med den simulerade nivå man skulle haft utan bäverpåverkan, så tyder undersökningen på att mängden död ved fördubblas med bäver. I undersökningen gick volymen liggande död ved i genomsnitt från 6,0 till 11,3 m³/ha med bäver. Trädlagsblandningen påverkades en del eftersom bävern i första hand gick på klena lövträd. Detta gjorde att barrandelen i kantzonen ökade från 70,6 procent till 74,9 procent. Fler av de klena än de grova stammarna var påverkade av bäver. Av de stammar över 25 centimeter i brösthöjd var endast 4,1 procent påverkade jämfört med de mellan 10 och 20 centimeter där 37,6 procent var påverkade av bäver. Slutsatsen från studien är alltså att bävern påverkar lövandelen i kantzonen negativt men bidrar till mer liggande död ved. Påverkan på de grova lövträden är däremot mycket låg och bävern orsakar generellt få skador på levande träd.