Förändringar i morfologiska mått och hullbedömningsparametrar i relation till faktisk kroppsvikt hos EMS-hästar under behandling med en SGLT2-hämmare

Sammanfattning: Ekvint metabolt syndrom (EMS) är ett vanligt sjukdomstillstånd hos hästar och ponnyer där insulindysreglering (ID) är en grundläggande komponent. Insulindysreglering är ett övergripande begrepp som används för att beskriva hästar med insulinresistens (IR) och/eller hyperinsulinemi (förhöjda insulinkoncentrationer i blodet) vid fasta och/eller efter utfodring. Ekvint metabolt syndrom kännetecknas utöver ID av fetma samt en ökad risk för att utveckla det smärtsamma sjukdomstillståndet fång vilket drabbar hästens hovar. För tillfället finns inget veterinärmedicinskt läkemedel för behandling av EMS.  Detta kandidatarbete var en del av en större pågående studie som undersökte effekten av en sodium-glucose co-transporter 2-hämmare (SGLT2-hämmare) för behandling av EMS hos häst. Syftet med detta kandidatarbete var att undersöka hur kroppsvikt, morfologiska mått för skattning av kroppsvikt och hullbedömningsparametrar förändrades hos hästar och ponnyer med EMS efter fyra veckors behandling med en SGLT2-hämmare. Syftet var även undersöka vilka morfologiska mått och hullbedömningsparametrar som bäst korrelerade mot hästens faktiska kroppsvikt (kg) och procentuell förändring efter fyra veckors behandling med en SGLT2-hämmare. Följande parametrar undersöktes: bröstomfång, medelvärde för nackomkrets (medelNO), body condition score (BCS), cresty neck score (CNS), vägd kroppsvikt (kg), kroppsvikt (kg) skattad enligt viktmåttband och enligt viktformler av Marcenac och Aublet (1964) och Jansson (2004). Totalt ingick åtta hästar i detta kandidatarbete varav sex behandlades med en SGLT2-hämmaren (tre behandlades med dosen 0,6 mg/kg, tre behandlades med dosen 1,2 mg/kg) och två ingick i en kontrollgrupp och behandlades med placebo. För att undersöka vilka morfologiska mått och hullbedömningsparametrar som bäst korrelerade mot hästens faktiska kroppsvikt (vägd vikt) genomfördes linjära regressioner där förändring i vikt i kg samt procentuell förändring i vikt studerades. Övriga jämförelser baserades på deskriptiv statistik. Samtliga hästar gick ner i vikt efter fyra veckors behandling med SGLT2-hämmare eller placebo. Hästarna som behandlades med en SGLT2-hämmare (0,6 mg/kg eller 1,2 mg/kg) visade en större procentuell viktminskning (1,6 % - 6 %) än hästarna behandlade med en placebo (0,6 % och 1 %). Viktmåttbandet skattade i de flesta fall en större viktnedgång i jämförelse med den faktiska viktnedgången enligt vägd vikt. En hög korrelation (r2>0,95) kunde ses mellan vägd kroppsvikt (kg) och kroppsvikt (kg) skattad enligt viktmåttband och enligt viktformlerna av Marcenac och Aublet (1964) och Jansson (2004) (P<0,001) både före och efter fyra veckors behandling med en SGLT2-hämmare eller placebo. Ingen korrelation uppvisades dock mellan procentuell viktnedgång enligt vägd vikt (kg) och utvalda morfologiska mått och hullbedömningsparametrar (P>0,28). Ingen av parametrarna utvalda till detta kandidatarbete speglade på ett bra sätt en lindrig viktnedgång hos hästar, vilket är i linje med vad som tidigare visats. Antalet hästar i denna studie var för litet för att kunna dra generella slutsatser kring viktnedgång och förändringar i morfologiska mått hos hästar och ponnyer med EMS behandlade med en SGLT2-hämmare, fler studier kring detta behövs. Även studier som utvärderar hur olika parametrar för skattning av hull korrelerar mot vägd vikt i samband med viktnedgång är nödvändigt.