Motivation och motion - En kvalitativ intervjustudie med 12 elever i grund- och gymnasiesärskolan

Sammanfattning: Syfte: Studien beskriver hur elever i grund- och gymnasiesärskolan ser på fysisk aktivitet ur ett motivationsperspektiv. Personer som har intellektuell funktionsnedsättning är en grupp i samhället som har sämre hälsa och är mindre fysiskt aktiva än andra. Det är en grupp som sällan får komma till tals eller göra sin röst hörd inom forskning. Teori: Teorier vi har utgått ifrån är självbestämmande teorin och Banduras begrepp ”self efficacy” (tilltro till den egna förmågan). Vi har även använt Szönyi och Söderqvist Dunkers delaktighetsmodell. Metod: Studien bygger på kvalitativa intervjuer med 12 elever i grundsärskolans högstadium och gymnasiesärskolans nationella program. Resultat: Eleverna utför fysiska aktiviteter på olika sätt och drivs av inre eller yttre motivation samtidigt som några saknar motivation. Elever med inre motivation utför fysiska aktiviteter för att det är roligt, ger en härlig känsla eller har tydliga mål med sin träning för att må bra. De yttre motiverade eleverna utför fysisk aktivitet för att kompisar gör det, belöningar eller för att få en tillhörighet. De omotiverade saknar drivkraft att utföra fysisk aktivitet och blir beroende av omgivningens attityder och stöd. Slutsats: Studiens slutsats är vikten av omgivningens sociala stöd och bemötande. Skolan kan bidra när det gäller utformning av skol- och klassrumsmiljön eller genom att informera vårdnadshavare om aktiviteter, organisationer eller föreningar som finns i närområdet. Vårdnadshavarna kan stötta genom transporter, se till att rätt utrustning finns och att uppmuntra barnet till fysiska aktiviteter. Tränare, ledare och lärare har stor betydelse för att fånga barnet eller elevens intresse, stärka tilltron till sin egen förmåga och inbringa eleven i en tillhörighet.