Råvaruförsörjning av grot : försörjningskedjan vid Södra Skog

Sammanfattning: Sverige håller på att utvecklas från ett samhälle beroende av fossilbaserade bränslen och produkter till en bioekonomi. Detta innebär att vi måste öka andelen förnyelsebar råvara för att kunna ställa om till en mer biobaserad ekonomi. Både Sverige och Finland är världsledande inom utnyttjande av skoglig biomassa för energiproduktion. För att bibehålla och fortsätta utvecklingen inom uttag av skogsbränsle i dessa länder, är mer effektiva och ekonomiska försörjningssystem nödvändiga. Uttag av skogsbränsle innebär huvudsakligen uttag av avverkningsrester, det primära skogsbränslet grenar och toppar (förkortat grot). I försörjningskedjan av skogsbränsle finns det ett antal utmaningar; från den växande skogen, vid avverkning, drivning och transport till slutkunderna kraft- och värmeverk. Produktion och leveranser inom skogsbränslekedjan kännetecknas av långa ledtider och omfattas av hantering från flera olika aktörer. Detta gäller i synnerhet för skogsbränslet grot. Denna kvalitativa fallstudie behandlar skogsbränsleförsörjningen vid Södra Skogsägarna. I synnerhet det primära skogsbränslet grot, så kallad ”brun grot”, och hur dess försörjningskedja kan förbättras sett utifrån ett råvaruförsörjningsperspektiv. Syftet med studien är att beskriva hur skogsinspektorn påverkar råvaruförsörjningen av grot. Vid inledande möten med fallföretaget, identifierades att skogsinspektorerna, inköparna av råvaran, hade en nyckelroll i försörjningen och att förbättringsmöjligheter i första hand borde undersökas för denna position. Därför påbörjades undersökningen med en processkartläggning av försörjningskedjan genom intervjuer av nyckelpersoner som arbetar med flödet av inköpt grot, tre stycken skogsvårdsledare och en affärsansvarig. Processkartläggningen utgår från inköp i formen avverkningsuppdrag. Parallellt med processkartläggningen genomfördes intervjuer med sex skogsinspektorer inom tre olika geografiska verksamhetsområden. Resultatet och analysen visar att skogsinspektorn är initierare i pushflödet och skogsvårdsledarna koordinatorer av det fortsatta flödet där skogsentreprenörerna bearbetar risskotning och där flödet övergår till ett pullflöde vid flisning och transport mot kund. Studiens processkartor förmedlar huvudprocessens uppbyggnad och hur organisationens olika delar relaterar till varandra i samverkan för att skapa värdefull grot till kunden. Huvudprocessen är uppdelad i tydliga delprocesser med tillhörande aktiviteter, som är avgränsade från varandra men sammanlänkade till en försörjningskedja. Studien visar på en fungerande huvudprocess, men där det även finns hinder. Det finns förbättringspotential genom tydliga incitament, hur man hanterar informationsflöden och hur man avlägsnar operationella hinder. En viktig förbättringsåtgärd är gemensamma utbildningar inom hela försörjningskedjan, och även riktad information till skogsägarna. Ett gemensamt fynd som studien identifierat, är att samtliga skogsinspektorer ansåg att ett viktigt motiv för grotuttag är dess effekt på förbättrad markberedning och plantering. Det argumentet kan i sig bidra till att höja grotens status, och bör därmed ingå i den rådgivnings- och inköpsprocess (delprocess) som virkesköpet utgör och som skogsinspektorerna utför.