Subjektiva metoder för detektion och gradering av hälta hos mjölkkor

Sammanfattning: Hälta hos mjölkkor är ett omfattande djurvälfärdsproblem. Smärta från kons rörelseapparat orsakar problem genom att begränsa rörligheten vilket leder till kortare ättid och mindre tydligt brunstbeteende. Hälta är det tredje största orsaken till produktionsförluster efter fertilitetsproblem och mastit. Den genomsnittliga hältprevalensen i besättningar ligger i de flesta studier omkring 20-30% vilket av många forskare anses vara en oroande hög prevalens. Detta arbete sammanfattar befintlig litteratur i syfte att ge en överblick över de vanligaste metoderna som används vid subjektiv hältbedömning av mjölkkor samt vilka faktorer som bör beaktas då observationerna utförs för att korrekt fastställa kons hältstatus. Subjektiv bedömning av hälta hos mjölkkor ger möjlighet att visuellt bedöma ett stort antal kor med en observatör och kräver ingen teknisk utrustning. För att få en tillförlitlig bedömning krävs det att observatören är erfaren samt väl insatt i metoden som används. Det finns ett flertal metoder som används vid subjektiv hältbedömning. I det här arbetet läggs särskild vikt vid metoderna av Sprecher, Flower & Weary samt Manson & Leaver som är de i praktiken mest förekommande. De använder snarlika parametrar som beteende, hållning och rörelsemönster, parametrar som har visat sig fungera väl i praktiken. Metoderna skiljer sig dock åt, bland annat i hur detaljerad varje nivåbeskrivning är, samt hur många graderingsnivåer som används. Detta har inverkan på tillämpbarheten. Vid rutinmässig bedömning utförd av djurhållare i en lantbruksvardag är enklare metoder med färre graderingssteg att föredra. Metoder med fler graderingssteg kan ge utökad detaljrikedom och mervärde i till exempel vetenskapliga studier. Litteraturen belyser att enklare metoder uppvisar bättre överensstämmelse bedömare sinsemellan men mindre specifika bedömningskriterier ger också ökad risk för felbedömningar. Ett påtagligt problem, oavsett metod, är att det finns en diskrepans mellan djurhållare och utomstående bedömare, där djurhållare oftare underskattar prevalensen av hälta i sin besättning. Detta kan bero på ovana att tillämpa bedömningsmetoden ifråga och avtrubbning då djurhållare dagligen ser halta kor. Det kan också vara svårt att tolka kons rörelsemönster och beteende då hälta inte är den enda faktor som påverkar kon. Ålder, laktation och dräktighet är ytterligare individuella faktorer som kan påverka. Dessutom finns det miljöfaktorer som exempelvis golvets friktion, observatörens närvaro och rangordning mellan kor som också har betydelse. Sammantaget ställer alla dessa faktorer höga krav på bedömaren av hälta som behöver förstå både kons individuella beteende samt helheten vid observationssituationen. Konklusionen av denna studie är att regelbunden användning av en praktiskt tillämpbar metod för subjektiv hältbedömning på besättningsnivå skulle kunna möjliggöra tidigare upptäckt och behandling av halta kor. Metoden bör vara enkel att använda, men samtidigt omfattande nog för att kunna upptäcka små smärtutlösta förändringar. Sådan hältbedömning skulle kunna leda till förbättrad djurvälfärd och produktionsekonomi. Därför borde hältbedömning vara lika självklar i djurhälsoarbetet som övervakning av juverhälsa och fertilitet.