Man - Kvinna, 1 - 0 Om angivande av kön i svenska personnummer

Sammanfattning: Titeln Man, kvinna 1-0 syftar på regleringen i FolkbokföringsL 18 § som stadgar att det för män ska antecknas ojämn siffra, och för kvinnor en jämn siffra i deras personnummer. Förfarandet att skriva ut en persons kön i personnumret diskuteras i denna uppsats främst utifrån integritetsrättlsiga aspekter. Enligt EKMR 8 art. är intrång i den personliga integriteten endast tillåtliga i den mån intrånget är nödvändigt för att uppfylla ett samhälleligt intresse, intrånget måste även vara proportionerligt. Följaktligen koncentrerar sig denna uppsats på vilket det samhälleliga intresse är som berättigar utskrivandet av kön och i vad mån utskrivandet är att anse som proportionerligt i förhållande till detta intresse. Då personnumret har så många olika användningsområden så blir det relevant att dela upp användningen av numret i olika typsituationer för att utröna när och under vilka omständigheter som det är berättigat att skriva ut könet. Det blir även relevant att försöka definiera vad könet är, vad konstituerar i lagens mening en kvinna, är det könsorganet, kromosomerna eller psyket? Och hur förhåller sig vårt svenska personnummer till annan svensk lag, hur förhåller det sig till personnummer i utlandet. Och I det fall att andra länder också skriver ut innehavarens kön i personnumret, vilka är då könen I dessa rättssystem och hur avgränsas dessa? Slutligen diskuteras personnumret utifrån dess normerande effekt, denna discussion som utgår från feministiska teorier, där det diskuteras ifall själva utskrivandet av kön i numret faktiskt bidrar till att skapa och återskapa den dikotoma könsuppdelning vi känner i vår kultur. Mitt sammantagna intryck efter att ha studerat det svenska personnumret utifrån såväl rättsdogmatisk metod, komparativ metod och feministiska perspektiv är att den nuvarande utformningen lämnar mycket att önska. De lagfästa krav på att intrång i integriteten skall vara tydligt angivna och avgränsade synes inte vårt svenska nummer leva upp till. Syftet med personnumret synes vara att möjliggöra effektiv identifiering av individet men ingenstans i lagens förarbeten anges att angivande av kön skulle vara behjälpligt i identifikationssyfte. En komparativ jämförelse visar att kön varken är nödvändigt eller ens ett effektivt sätt för identifiering, ett faktum som den svenska lagstiftaren själv konstaterat i SOU 2008:60. Personnumrets utformning äger även stor betydelse för vår kulturella förståelse av kön, den förståelse av mänskligheten som uppdelad i två motstående och heltäckande kategorier framstår som kraftigt förenklande, normerande, och paradoxal i jämförelse med de strävanden som uttrycks i diskrimineringsL. Slutsatserna av min undersökning visar på oförenlighet med skyddet för den personliga integriteten då det intrång som numret utgör inte tillräckligt tydligt motiverats och begränsats av lagstiftaren, kravet på proportionalitet är inte uppfyllt då ett utifrån syfte och tekniska hänsynstaganden omotiverat intrång aldrig kan anses proportionellt.