Barns rätt till sin frihetsberövade förälder

Sammanfattning: Sverige har idag ca 30 000 barn där en förälder är frihetsberövad. Kriminalvårdens övergripande ansvar är dels att minska brottsligheten men också att öka tryggheten hos samhällsmedborgarna. Som myndighet har Kriminalvården också till uppgift att arbeta utifrån barnkonventionen och uppfylla dess intentioner i den mån det är möjligt. Syftet med studien är att undersöka och analysera hur en grupp barnombud inom Kriminalvården arbetar i sitt dagliga arbete för att implementera barns rätt till umgänge med sin frihetsberövade förälder utifrån barnkonventionen. Studien utgår från en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer har genomförts med barnombud på sex olika anstalter, då inkluderat häkten med varierande säkerhetsklasser och storlekar. Tidigare forskning visar att barn har ett stort behov av att ha kontakt med sin förälder trots att denne frihetsberövats. Kontakt med sina barn visar sig också vara av stor betydelse för att den frihetsberövade ska kunna leva ett fullgott liv efter frigivningen. Studien visar att Kriminalvården arbetar på olika sätt för att leva upp till barnkonventionens intentioner och att barnperspektivet finns med genom hela verkställigheten. Studien visar också att kvinnor har en mer utsatt situation, både vad gäller deras relation till sina barn men också hur samhället ser på frihetsberövade kvinnor. Våra slutsatser i denna studie är att Kriminalvården har gjort ett stort förändringsarbete de senaste åren för att arbeta mer utifrån ett barnperspektiv. Även då säkerheten går i första hand arbetar Kriminalvården intensivt för att ha med barnperspektivet i sitt arbete. Barnperspektivet finns med i den frihetsberövade förälderns verkställighetsplan, ett första besök föregås alltid av en utredning för att klargöra om det är till barnets bästa. En annan slutsats är att barnombuden skulle kunna arbeta än mer med detta om det avsattes mer tid för det i deras dagliga arbete.