Effects of supplementary feeding on bark stripping by red deer (Cervus elaphus)

Sammanfattning: Barkgnag av kronvilt, effekt av utfodring? Kronvilt (Cervus elaphus) kan orsaka stora skador på Sveriges skogar genom barkgnagning, något som leder till stora ekonomiska förluster då träden drabbas av svampinfektioner, reducerad tillväxt, deformationer m.m. Det finns många faktorer som är viktiga för att förstå varför kronviltet gnager bark. Det handlar dels om trädkaraktärer så som tjocklek och grenighet, men det handlar även om klimat, störningar, populationstäthet, tillgången på alternativ föda samt balansen i deras näringsintag. Det har dock visat sig att den kanske viktigaste faktorn som förklarar barkgnagning är kronviltets tillgång på alternativ föda under vintertid. Vad och hur mycket kronviltet får i sig är även av stor vikt. En obalans i kronviltets näringsintag kan leda till ett ökat behov av att äta bark. Detta på grund av att bark bidrar med fiber och sänker pH i vommen. Ett ökat intag av kolhydrater kan därför möjligtvis leda till att kronviltet måste balansera upp detta med ett ökat intag av fiber. Något som är väldigt debatterat och oklart är hur utfodring av vilt påverkar nivån av barkgnagning. Studier har visat att barkgnagningen kan öka eftersom mycket vilt koncentrerar sig runt utfodringsplatsen men även till följd av att utfodring innehållande stora mängder kolhydrater och lite fiber ger en obalans i näringsintaget, vilket i sin tur leder till ett ökat begär av att äta bark. Det finns dock även studier som visat att utfodring med lämpligt foder i rätt mängd kan ersätta bark i kosten. I denna studie undersöktes hur skadenivån i skånska granbestånd påverkas av avståndet till, samt tätheten av utfodringsplatser. Effekten av olika typer av foder undersöktes också. Mina resultat visar att skadenivån inte signifikant påverkas av avståndet till eller tätheten av foderplatser. Tätheten av foderplatser med spannmål kunde dock signifikant relateras till skadenivån. Dessa resultat går emot tidigare studier som visat att utfodring med kolhydrater, till exempel sockerbetor ökar behovet att barkintaget. Att ingen effekt kunde påvisas vad gäller täthet och avstånd till foderplatser beror troligtvis på många olika faktorer. Det togs inte hänsyn till den rumsliga auto-korrelationen, vilket betyder att vissa foderplatser använts flera gånger i analysen, granbestånden kan alltså inte anses vara oberoende av varandra. En annan förklaring är den höga tätheten av foderplatser i Skåne. Det var därför svårt att hitta granbestånd långt ifrån utfodringsplatser, vilket ledde till en väldigt liten variation, något som troligtvis påverkar resultatet mycket. Av resultatet gällande effekten av olika fodertyper ska inte alltför starka slutsatser dras eftersom en korrigering av den rumsliga auto-korrelationen troligtvis hade sänkt signifikansnivån. Sammanfattningsvis kan man konstatera att frågan om varför kronviltet gnager bark är väldigt komplex och svår att besvara. Det är dock viktigt att fortsätta bedriva studier inom detta område för att behålla en hållbar kronviltspopulation men även främja ett svenskt skogsbruk. Handledare: Bengt Hansson Examensarbete 15hp i biologi 2017. Biologiska institutionen, Lunds universitet