Rättsinstitutet särskild granskning enligt aktiebolagslagen – har reglerna kommit att missbrukas? - En kartläggning över 211 granskningsärenden under perioden 2008 – 2015

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen

Sammanfattning: Uppsatsen behandlar vissa frågor kring rättsinstitutet särskild granskning enligt aktiebolagslagen. Särskild granskning tillhör aktiebolagslagens minoritetsskyddsregler och ger en minoritet av aktieägare rätt att genom Bolagsverkets försorg få en särskild granskare utsedd. Genom en specialundersökning kan avgränsade förhållanden i bolaget som är av extraordinär natur granskas. Förarbetena har uttalat att granskning ska kunna aktualiseras när misstankar om missförhållanden eller oegentligheter i bolaget föreligger. Lagens bestämmelser om särskild granskning består endast av tre paragrafer och förefaller lämna många rättsfrågor oreglerade. Eftersom det är Bolagsverket som formellt beslutar och utser en granskare, aktualiseras även en del förvaltningsrättsliga principer. Därför har uppsatsen i viss mån även belyst praxis från Bolagsverket och Länsstyrelserna, vilka fram t.o.m. november 2013 hanterade granskningsärenden, samt de principer som utvecklats där. Mot bakgrund av att aktiebolagslagens regler om särskild granskning är mycket allmänt utformade, medför det i princip att alla förhållanden i aktiebolag kan bli föremål för granskning. Granskningstemat som bestämmer inom vilka ramar granskningen får hålla sig inom behöver inte närmare specificera vad en granskning ska avse. Av Bolagsverkets beslut kan utläsas att myndigheten endast gör en formell prövning och inte ifrågasätter teman som delvis är otillåtna enligt ABL. Istället ankommer det på den särskilda granskaren att bedöma lagligheten av utformade granskningsteman. Under senare år har man på Justitiedepartementet blivit uppmärksammad på att reglerna inte använts ändamålsenligt och att bestämmelserna t.o.m. har överutnyttjats av minoritetsägare. Dessa tycks i viss utsträckning ha använt granskningsinstitutet i rent skadesyfte. Därmed har man befarat att reglerna kommit att missbrukas. Som en konsekvens har lagändringar föreslagits för att komma till rätta med nämnda problem. I uppsatsen har tonvikt lagts kring denna missbruksproblematik. Arbetet kretsar kring att belysa missbruk av institutet och att undersöka om departementets farhågor är befogade. I förarbetena till äldre och nuvarande ABL liksom doktrin kännetecknas missbruk av att reglerna används i chikanöst syfte. Det här innebär att aktieägare ges möjligheten att utnyttja granskningsinstitutet i strid med dess avsedda syfte där man uteslutande på olika sätt påkallar granskning för att orsaka kostnader och problem i bolaget. För att definiera och sätta upp kriterier för vad missbruk utgörs av har jag, förutom att ha tagit fasta på uttalanden i förarbeten och doktrin, utgått från de riktlinjer Justitiedepartementet och Länsstyrelsen i Stockholms Län har lämnat. B.la. innefattar kriterierna att granskning görs återkommande i samma bolag och då minoriteten som ansökt om granskning bedriver konkurrerande verksamhet. Den empiriska studien jag har genomfört i uppsatsen visar att totalt 211 granskningsärenden har inkommit till Länsstyrelserna och Bolagsverket under de senaste sju åren. Av dessa når 41 ärenden upp till de missbrukskriterier som jag konstruerat. Min undersökning pekar alltså på att ett missbruk förekommer i nästan 20 % av ärendena. Genom att betrakta dessa siffror kan man misstänka att detta förhållande inte är ovanligt i landets aktiebolag. Med tanke på att det finns mer än 400 000 registrerade aktiebolag i Sverige utgör emellertid de här ärendena en ytterst marginell del. Studieresultaten som presenterats i arbetet är de första i sitt slag och ska tolkas med försiktighet. Uppenbart är att det inte går att göra någon långtgående analys för vad som gäller de ärenden där missbruk konstaterats, vilket beror på att det är först efter att granskningen avslutats som man med säkerhet kan avgöra om ett missbruk varit för handen. Fortsatta studier måste gå vidare med att samla in mer information. Av detta följer att slutsatserna är begränsade. Även om antalet granskningsärenden har ökat de senaste åren och att undersökningen i viss utsträckning talar för att Justitiedepartementets misstankar är befogade, är min uppfattning att departementets farhågor är en aning överdrivna. Det här baseras på att det absoluta flertalet av missbruksärendena avsett granskningar i dotterbolag och nämnda svårighet med att på utseendestadiet bedöma ett missbruk. Till stöd för min tes kan även vikt fästas vid Bolagsverkets remissyttrande; nämligen att det missbruk lagändringar syftar till att stävja inte är särskilt utbrett.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)