Åtgärdsprogram-svårigheter och möjligheter

Sammanfattning: Förväntat kunskapsbidrag Öka kunskapen om utformning av åtgärdsprogram. Syfte och frågeställning Syftet med undersökningen är att analysera och jämföra hur två skolor i en stor respektive liten kommun skriver fram åtgärdsprogram i årskurs 4–6 men även att ta reda på vilka åtgärder som föreslås. Undersökningen har utgått från följande frågeställningar: Vad blir föremål för åtgärdsprogram i respektive kommun? Hur ser åtgärderna ut? Vilka skillnader och likheter finns det mellan de två skolorna? Teori och metod För att få svar på frågeställningarna har en kvalitativ ansats använts vid analys av totalt 20 åtgärdsprogram från två skolor. Vi har inspirerats av den hermeneutiska forskningsansatsen och utgått från textanalys då vi analyserat arbetet med kopplingar till tidigare forskning och olika specialpedagogiska teorier. Ett visst inslag av kvantitativ metod har förkommit i resultatdelen i form av tabeller. Resultat Resultatet redovisas i teman. Det som framkom var att elever med språkliga och socioemotionella svårigheter var i störst behov av särskilt stöd. Ett annat resultat var att en del av åtgärderna i åtgärdsprogrammen inte var relevanta i förhållande till de behov som beskrevs samt att en del åtgärder fanns utan att behov var utskrivna. Åtgärderna var till stor del individinriktade med ett oftast kategoriskt synsätt. Åtgärder på grupp - och organisationsnivå förekom sparsamt. Den största skillnaden mellan skolorna var vårdnadshavarnas och elevernas medverkan i samband med utarbetandet av åtgärdsprogrammen. Slutsats och specialpedagogiska implikationer Undersökningen visar på vissa svårigheter att utforma åtgärdsprogram där behov och åtgärder stämde överens och var tillräckligt tydligt utskrivna. Olika professioner på de båda skolorna upprättade åtgärdsprogram. Även språket i åtgärdsprogrammen ska vara tydligt och lättillgängligt både för pedagoger och eleven där formuleringar av elevens svårigheter och eventuella diagnoser ska undvikas. Sammantaget föranleder detta ett behov av större kunskap och rutin i utarbetande av åtgärdsprogram. Behov av relationsskapande insatser är en utmaning att arbeta vidare med då problematik av socioemotionella karaktär med individinriktade insatser ofta förekom i behovsbeskrivningen. Slutligen bör vårdnadshavares och elevers delaktighet öka i utarbetandet av åtgärdsprogram för att på sikt gynna elevens utveckling.