Klimatkalkyl för landskapsprojektering : Verktyg och riktlinjer för material- och vegetationsval för en koldioxidsnål utformning

Sammanfattning: Bygg- och anläggningsbranschen står idag för 19 % av Sveriges inhemska växthusgasutsläpp. Åtgärder behöver vidtas - klimatkalkylering och kartläggning av utsläpp från bygg- och anläggningsprojekt har visat sig vara ett eftersträvansvärt angreppssätt. Dock finns brister i de verktyg som finns tillgängliga idag eftersom de inte innehåller alla material, vegetationsvariationer och anpassningar som landskapsbranschen projekterar. Det pekar på ett behov av klimatkalkyleringsverktyg för landskapsarkitektur som saknas i tidigare forskning. Det finns inte heller någon utbredd dokumenterad kunskap rörande utsläpp från vegetation och utrustning som är vanliga inom landskapsprojekt. Klimatdata för systemlösningar för landskap saknas vilket gör det svårt att förutspå hur klimatpåverkan från landskapsprojekt kan uppnås utan att total klimatkalkylering görs. Syftet med studien var att bidra med ökad kunskap om hur material- och vegetationsval vid projektering av landskap kan påverka växthusgasutsläpp orsakat av landskapsarkitektur i ett livscykelperspektiv. Mål med arbetet var att undersöka hur utsläpp/upptag i landskapsprojekt vid material- och vegetationsval skiljer sig, vilka val som kan göras för ett så lågt totalt koldioxidavtryck som möjligt för ett projekt samt fördelar med att se utsläpp/upptag i systemlösning/m², utan att tumma på estetiken. Arbetet har omfattat en litteraturstudie som utförts parallellt med klimatkalkylering av tre referensprojekt; en förskolegård, ett gaturum och en stadsdelspark, i verktyget CO2 Kalkyl av AFRY. Därefter gjordes typologikalkyleringen med systemlösningar, CO2e-kalkylering för landskapsmaterial och -vegetation inkluderat överbyggnader per kvadratmeter, som applicerades på en exempelplan med sju områdesspecifika val. Två av områdena illustrerades för att demonstrera gestaltningsvariationer. Slutligen framtogs 22 riktlinjer för koldioxidsnåla material- och vegetationsval. Litteraturgenomgången visade att utsläppsminskningar och negativa utsläpp är nödvändiga för att nå klimatmålen. Negativa uppsläpp kan uppnås genom en förstärkning av naturligt kollagrande processer samt lagring av biogen koldioxid. Då kolsänkor i landskapsprojekt kan planeras med vegetation och biokol är landskapsarkitekter i direkt relation till att motverka global temperaturhöjning. Utöver kvaliteter från vegetation bör material med lång hållbarhet och lägre utsläpp väljas framför låga kostnader. Växthusgasutsläpp kan minskas genom val av skötselmetoder samt planering för flexibilitet och minskad materialanvändning. Dagens styrmedel för att nå klimatmål och avtal kan anses bristfälliga. Tekniska möjligheter som en omställning kräver är kända men hinder finns för val av innovativa material i projektstruktur, låga ekonomiska incitament, okunskap och bristande erfarenhetsåterföring. Resultat i studien visade vid test av CO2 Kalkyl, AFRY, att totalt växthusgasutsläpp/upptag från enstadsdelspark var (-)62,3 kg CO2e/m², en förskolegård (-)11,4 kg CO2e/m² samt ett gaturum 22,5 kg CO2e/m². Därmed kan anläggningsprojekt som planeras med en stor andel vegetationsyta totalt generera ett nettonollutsläpp eller ett upptag. Antal träd och landskapsplantor står även i direkt relation till totalt kalkyleringsresultat med högt upptag, räknat i koldioxidekvivalenter. Typologikalkyleringen visade att de mest koldioxidsnåla materialvalen för typologierna gång- och sittyta var träflis, stenmjöl, asfalt och svensk råkilad gatsten inkluderat överbyggnader/m². För vegetationsytor var träd (fullvuxet 10–15m) i busk- eller gräsyta mest upptagande och råkilad svensk gatsten mest koldioxidsnålt för körytor. Genom att se systemlösningar per kvadratmeter kan material och vegetation appliceras på en planritning och visa utsläppsmängd för planen utan utförlig klimatkalkylering. Typologierna och riktlinjerna presenterar utsläpp/upptag inkluderat överbyggnader och argument för koldioxidsnåla material- och vegetationsval som kan värderas utan stor förkunskap. Studien visade även att det är av vikt om material och vegetation värderas var för sig eller i systemlösning för en rättvis bedömning av utsläppsdata. Slutligen, hållbar utformning bör planeras med hänsyn till behov och minskad klimatpåverkan utan att tumma på estetik, hälsa, rekreation, biologisk mångfald, klimatanpassning, natur- och kulturmiljö. Examensarbetet visade att koldioxidsnåla materialval i hög grad kan göras vid landskapsprojektering. Med hjälp av vegetationens koldioxidlagrande effekter och ytmaterial i systemlösning med lågt utsläpp kan sektorn bidra med projekt som upptar mer växthusgaser än vad som släpps ut.