Ränteavdragsbegränsningar vid interna lån mellan företag i intressegemenskap – En rättsvetenskaplig studie om de riktade ränteavdragsbegränsningsreglernas förenlighet med unionsrättens etableringsfrihet

Sammanfattning: De riktade ränteavdragsbegränsningsreglerna trädde i kraft år 2009, och har sedan dess ändrats vid två tillfällen. Syftet med reglerna är att förebygga skatteplanering inom en intressegemenskap genom ränteavdrag. Huvudregeln återfinns i 24 kap. 18 § första stycket inkomstskattelagen, vilken föreskriver att ränteutgifter avseende en skuld till ett företag i intressegemenskapen endast får dras av under vissa förutsättningar. Från huvudregeln finns i 24 kap. 18 § andra stycket inkomstskattelagen ett undantag, den så kallade ”undantagsregeln”, vilken anger att ränteutgifterna inte får dras av om skuldförhållandet uppkommit uteslutande eller så gott som uteslutande för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån. Den 13 december 2021 prövade Högsta förvaltningsdomstolen frågan om undantagsregeln är förenlig med artikel 49 i FEUF. Domstolens slutsats i målet var att det strider mot etableringsfriheten att med stöd av undantagsregeln neka avdrag för ränteutgifter, om de inblandade bolagen skulle ha omfattats av koncernbidragsreglerna om bolagen varit svenska. Syftet med examensarbetet är att utreda om det strider mot etableringsfriheten att neka avdrag för ränteutgifter enligt undantagsregeln i en situation där koncernbidragsrätt hade saknats mellan det långivande och låntagande bolaget om båda bolagen varit svenska. För att uppfylla syftet uppställs tre frågeställningar, vilka i kombination med sex typfall används för att illustrera och problematisera tillämpningen av undantagsregeln. En tvådelad metod används för att besvara examensarbetets frågeställningar. Slutsatsen är att undantagsregeln är oförenlig med etableringsfriheten, eftersom det är oförenligt med EU-domstolens praxis att knyta avdragsrätten för ränteutgifter i Sverige till hur den motsvarande ränteinkomsten beskattas i utlandet. Det ovan sagda innebär att det i vissa fall strider mot etableringsfriheten att neka avdrag för ränteutgifter på koncerninterna lån i en situation där koncernbidragsrätt hade saknats om långivaren och låntagaren varit svenska bolag.