SKADOR HOS SVENSKA KVINNLIGA AGILITYFÖRARE PÅ ELITNIVÅ

Sammanfattning: Bakgrund: Syfte: Agilitysportens popularitet ökar stadigt. Mellan år 2011 och 2015 steg antalet tävlingsstarter i Sverige från 96 583 till 134 877. Skadebilden gällande agilityförare är dåligt utforskad. Detta kan medföra svårigheter i att förebygga och rehabilitera skador. Studiens syfte var att undersöka vilken typ av skador och i vilken frekvens de drabbar vuxna kvinnliga agilityförare som tävlar på elitnivå, och vidare undersöka om det fanns några skillnader gällande mängden träning, antal tävlingsstarter, uppvärmningsrutin, ålder och body mass index mellan skadade och icke skadade. Metod: Studien har genomförts med kvantitativ metod i form av en webbaserad enkätstudie. Statistisk data har tolkats i SPSS genom icke parametriska tester. Resultat: Konklusion: Under de senaste tolv månaderna hade 27% av deltagarna skadat sig vid minst ett tillfälle. Av de rapporterade skadorna berörde 92% nedre extremitet där vanligaste skadeområdena var fot/fotled, följt av knä/vad. Fotledsdistorsion var den vanligaste självrapporterade diagnosen och stod för 21% av den totala skadebilden. En signifikant skillnad mellan skadad och icke skadad grupp sågs gällande uppvärmningsrutiner (p=0,04). Skadebilden hos kvinnliga agilityförare på elitnivå motsvarar flera andra sporter, som exempelvis fotboll, och behöver därför liknande rehabilitering. Deltagarens uppvärmning påverkar skaderisken och behöver därmed ses över och anpassas efter de påfrestningar som förekommer vid träning och tävling.