En skolgård – yta och aktivitet : en observationsstudie på Hägerstensåsens skolas skolgård

Sammanfattning: I skolan är rasten ett sätt att bryta den styrda, obligatoriska verksamhet som försiggår inne i klassrummen. Barnen, som i vår studie är mellan nio och tolv år, får då möjlighet att fritt bestämma vad de ska göra under en begränsad tid, inom ett begränsat område. Hur skol-gården ser ut blir avgörande för vad barnen faktiskt kan välja att göra under rasten. Vad som finns kommer troligtvis att användas. Hur olika ytor är placerade och vilken sorts aktivitet som indirekt uppmuntras till, styr också vilka aktiviteter som utförs. Arbetet inbegriper i huvudsak en observationsstudie på Hägerstensåsens skolas skol-gård. En intervju gjord med en landskapsarkitekt är även inkluderad. Den gjordes för att få större förståelse för landskapsarkitektens roll i planerandet av en skolgård och hur dis-kussionen om skolgårdar i allmänhet inom branschen går. Syftet med arbetet var att undersöka sambanden mellan en skolgårds ytor och de akti-viteter som sker på den. I studien delas skolgården in i programmerade och oprogramme-rade ytor. Programmerade ytor definierades som de ytor där det visuellt var tydligt vad för aktivitet som skulle ske på ytan, exempel är en fotbollsplan. Oprogrammerade var de ytor där det inte var lika tydligt men som ändå hade en rumslighet, exempelvis ett buska-ge. Vi kunde genom observationer, bland annat se att det på de programmerade ytorna förekom mer än dubbelt så mycket aktivitet som på de oprogrammerade. Detta sett till hur lång tid barnen uppehöll sig på en specifik yta. Även sett till antalet barn som vistades på ytorna så var de programmerade ytorna mycket mer använda. De specifika ytor som an-vändes mest sett till tid, antal barn och antal aktiviteter var kungplaner, asfaltsyta, bänkar och bollplan. De aktiviteter som var mest populära var att spela kung, lugna sittaktivite-ter, bollspel och kulliknande aktiviteter. Kung är ett bollspel spelat på en liten plan med fyra spelare. Av vår studie kom vi fram till att det kan vara lätt att låta ytor som till synes är mest använda få styra en skolgårds struktur. Användningen av dessa ytors aktivitet är lätta att mäta och därmed lätta att argumentera för. Vi menar däremot att detta inte behöver vara synonymt med vilka områden som är mest viktiga. För att skapa en skolgård som möter olika barns behov vid olika tillfällen krävs att skolgården innehåller en dynamisk varia-tion av element och ytor.