Patientens erfarenheter av egenvård vid diabetes typ 2 : en litteraturöversikt

Sammanfattning: Bakgrund   Drygt tio procent av jordens befolkning lever med diabetes. Tidigare forskning visar dessutom att sjukdomsincidensen tenderar att öka. Diabetes typ 2 är den vanligaste formen av diabetes. Den orsakas ofta av livsstilsfaktorer, varför livsstilsförändringar och efterföljande egenvård är en viktig del i behandlingen. Således finns ett behov av att sammanställa aktuell forskning för att identifiera patienters erfarenheter av egenvården. Syfte Syftet med studien var att undersöka vuxna patienters erfarenheter av egenvård vid diabetes typ 2. Metod Förevarande litteraturöversikt är icke-systematisk och baseras på 15 vetenskapliga artiklar med kvalitativ design. Inledningsvis inhämtades artiklarna från databaserna PubMed och CINAHL. Därefter granskades artiklarnas kvalitet utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. Slutligen analyserades och sammanställdes resultatet med hjälp av en integrerad dataanalys.   Resultat Resultatet identifierades och sorterades in under fyra olika kategorier, vilka utgjorde resultatdelens huvudrubriker. Kategorierna var; erfarenheter av att förändra individuella levnadsvanor, betydelsen av sociala och samhälleliga nätverk, påverkan av levnads- och arbetsförhållanden samt påverkan av allmänna socioekonomiska-, kulturella- och miljörelaterade faktorer. Därefter sorterades resultatet in ytterligare under sammanlagt 10 underkategorier. Slutsats En av slutsatserna i föreliggande studie är att livsstilsförändringar var det mest utmanande inom egenvården. Framförallt var kostvanor det som ansågs som svårast att förändra, vilket dels berodde på suget av ohälsosam mat, dels känslan av utanförskap av att välja annan mat än sällskapet. Vidare har hälso- och sjukvården stor påverkan på patienter med diabetes när det gäller följsamheten på egenvården. Brister i hälso- och sjukvården, vad gäller förståelse kring patienternas kultur eller förutsättningar, kan utgöra hinder för en långsiktigt god egenvård.