Whose self-determination? - A critical examination on the right to self-determination and its role during the process of decolonisation

Sammanfattning: Den här uppsatsen undersöker självbestämmanderätten ur ett kritiskt perspektiv, baserad på postkolonial teori. Genom att undersöka den historiska bakgrunden till självbestämmanderätten kan dess koppling till internationella mänskliga rättigheter samt till koncept såsom suveränitet och nationalism fastställas. Likväl bör det noteras att självbestämmanderätten är starkt sammanflätad med den europeiska upplysningstiden samt europeisk kolonialism. Självbestämmanderätten ses idag som en av de grundläggande mänskliga rättigheterna och refereras uttryckligen till i ett antal internationella dokument rörande mänskliga rättigheter. Kriterierna för att faktiskt tillämpa självbestämmanderätten är dock inte tydliga och resulterar ofta i komplexa frågor. Eftersom självbestämmanderätten inte heller är en absolut rättighet, kan den begränsas av olika faktorer – inte minst genom referens till territoriell integritet. Under avkoloniseringen ansågs självbestämmanderätten ofta vara synonymt med secession. På grund av de artificiella gränserna som skapades i kolonialmakternas intressen har dock secession och självbestämmanderätt i postkoloniala Afrika lett till samtida konflikter. Genom att undersöka situationen på Afrikas horn tydliggör uppsatsen att de motstridiga åsikterna kring de koloniala gränsernas okränkbarhet har lett till pågående konflikter. Där exempelvis Somalia tillämpar konceptet av en elastisk stat, gör dess grannar inte det. Slutligen kan en hävda att självbestämmanderätten bygger på premissen att världen borde organiseras i nationalstater. Inte minst är detta märkbart i antagandet av att självbestämmanderätten innebär att relevanta grupper vill uppnå status som en nationalstat eller formellt erkännande inuti en redan existerande nationalstat.