Tidig specialisering inom lagidrott och dess möjliga konsekvenser : En litteraturöversikt

Sammanfattning: I Sverige har cirka 90 procent av alla ungdomar någon gång varit medlem i en idrottsförening. Många utövar flera idrotter, men några specialiserar sig endast på en idrott. Tidig specialisering definieras som att en individ utövar en idrott exkluderad från andra idrotter. Tidig specialisering kan leda till överansträngningsskador samt försämrad psykisk hälsa.    Forskarna ser en trend globalt där tränare och föräldrar pushar barnen till att specialisera sig tidigt inom en idrott. Den allmänna synen från de är att desto tidigare en individ specialiserar sig desto bättre karriär får den individen.    Syftet med studien är att kartlägga aspekter av och konsekvenser med tidig specialisering för individer som deltar i lagidrotter i åldrarna 7 - 18 år.    En litteraturstudie utfördes baserad på 10 vetenskapliga artiklar. Databaserna som användes för att hitta de vetenskapliga artiklarna var Cinahl och Scopus. Författarna tematiserade för att dela upp resultatet i kategorier.    Resultatet delades upp i fem kategorier: överansträngningsskador, psykisk hälsa, sjukdom, prestation och kön. Resultatet visar att tidig specialisering tenderar att öka risken för överansträngningsskador och psykisk ohälsa. Sjukdom i olika former och den idrottsliga prestationen påverkas inte.    Resultatet i denna studie pekar på att tidig specialisering är mer negativ än positiv. Frågan är då varför ungdomar börjar specialisera sig tidigt. Forskning tyder på att tränare och föräldrars påverkan har stor betydelse. De pushar barnen mot tidig specialisering i tro att barnen får en fördel i sin idrott utav det.    Några slutsatser är att tjejer specialiserar sig mer frekvent än killar. Tidig specialisering leder till ökad risk för överansträngningsskador samt psykisk ohälsa. Prestation ökar inte vid tidig specialisering och det gör inte heller risken för sjukdom i olika former.