Idrotten i skolan, för vem och vilka? : En kvantitativ studie för att se vilka elever motiveras till fysisk aktivitet på idrottslektion

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH/Institutionen för idrotts- och hälsovetenskap; Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH/Institutionen för idrotts- och hälsovetenskap

Sammanfattning: Syfte: Syftet med denna uppsats är att ta reda på vad som motiverar gymnasieelever till fysisk aktivitet samt om denna motivation påverkar aktivitetsgraden under lektionerna i idrott och hälsa. Frågeställningar: Vad motiverar gymnasieelever till att vara fysiskt aktiva på lektionerna i idrott och hälsa? Hur många gymnasieelever är fysiskt aktiva på fritiden? Hur många gymnasieelever är föreningsaktiva på fritiden? Hur hög är aktivitetsgraden hos gymnasieelever under lektionen i idrott & hälsa? Är det någon skillnad i aktivitetsgrad mellan de fysiskt aktiva på fritiden kontra de inaktiva gymnasieeleverna? Finns det en skillnad i aktivitetsgraden mellan de föreningsaktiva kontra de icke föreningsaktiva gymnasieeleverna? Finns det skillnader mellan kön i aktivitetsgrad på lektionerna? Finns det ett samband mellan aktiviteten gymnasieelever motiveras av och aktivitetsgraden under lektionen?  Metod: Urvalet består av flickor (n=42) och pojkar (n=54) på gymnasiet. Studiens totala bortfall var totalt 14,4 % (15 elever). Enkätundersökningen och den direkta observationen med hjälp utav stegräknare genomfördes på fyra olika klasser, två klasser i årskurs ett och två klasser i årskurs två. Resultat: Majoriteten av eleverna motiverades av prestation för att vara fysiskt aktiva på idrott och hälsa lektionerna. Det är 67. 7 % av eleverna som var fysiskt aktiva på fritiden, och 58 % av eleverna som inte var medlemmar i en idrottsförening. Eleverna tog 2906 steg per lektion. Det finns ingen skillnad i antal steg mellan de fysiskt aktiva och inaktiva eleverna på fritiden. Det finns en tendens till skillnad mellan de föreningsaktiva kontra de icke föreningsaktiva eleverna gällande antal steg. Det finns ingen signifikant skillnad mellan könen i frågan om antal steg på idrottslektionerna. Slutsats:  De nio idrottslektioner som undersöktes hade en ensidig aktivitetsinriktning då åtta av nio idrottslektioner hade träning som praktik. Konsekvensen av detta blev att tävling, prestation samt upplevelse uteslöts, och eleverna fick inte utlopp utifrån vad de motiverades utav för praktik. Idrotten i skolan bör ha en bredare aktivitetsinriktning i skolan för att nå alla elever. Ett sätt att göra detta på skulle kunna vara att ge eleverna fler val under lektionen utifrån vad de tycker är lustfullt och vad de drivs utav.  

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)