Läsinlärning i grundsärskolan : ur ett lärarperspektiv

Sammanfattning: Syftet med studien är att undersöka hur några lärare i grundsärskolan arbetar med läsinlärning vad gäller elever med utvecklingsstörning. Studien redogör för deras arbete med läsinlärningsmetoder, läromedel, individanpassning, pedagogiska hjälpmedel samt vilka hinder och möjligheter som uppstår. Studiens teoretiska utgångspunkt är det sociokulturella perspektivet och vilken ses som en övergripande teori för lärande och utveckling. I studien används kvalitativ undersökningsmetod där materialet samlades in med hjälp av intervjuer. Det insamlade materialet analyserades och tolkades utifrån en hermeneutisk ansats. Resultatet visar att läsundervisningen har stor betydelse för elevernas utveckling och möjlighet till delaktighet i samhället. Elevernas läsning sågs som en mycket viktig förmåga att utveckla och som kräver erfarenhet och kunskap. Det blev tydligt när läromedel som finns att tillgå många gånger inte uppfyller elevens behov. Individanpassningen av läsinlärningen kan på så sätt försvåras eftersom läromedel inte är utformade på lämpligt sätt. Eleverna på grundsärskolan behöver konkret material och som pedagogiska hjälpmedel sågs de digitala verktygen som en tillgång i lärsituationer.