En undersökning kring gymnasielärares och gymnasieelevers uttryckta och upplevda mål med programmering i skolan

Sammanfattning: Programmeringsundervisningen i den svenska gymnasieskolan har bedrivits mer eller mindre på samma sätt sedan ämnet introducerades på 70-talet. Det behövs mer studier om didaktisk undervisning i relation till ämnet programmering för att hjälpa programmeringslärare att utveckla undervisningen och förbättra undervisningen för eleverna. Eftersom Skolverket nu har möjliggjort att grundskoleelever samt fler program på gymnasiet ska kunna läsa programmering, behöver studier undersöka hur och på vilket sätt undervisningen bedrivs, samt hur eleverna upplever undervisningen. Det här arbetet försöker därför lyfta fram hur några programmeringslärare på gymnasiet bedriver undervisning utifrån de mål som de själva anser att ämnet programmering har, och hur deras elever upplever målen, samt vilken attityd eleverna har mot den undervisning som de tagit del av. Undersökningsmetoden har varit kvalitativ i form av lärar- och elevintervjuer med inriktning kring de mål som ämnet programmering har på gymnasieskolan. De mål som lärarna har kring programmeringskurserna ligger mycket nära de mål som Skolverket beskriver i kursplanerna. Och för att eleverna ska få en positiv attityd till undervisningen är det viktigt att läraren variera undervisningen och bland annat blandar in både teoretiska och praktiska delar.