Exogena östrogeners påverkan på fisk

Sammanfattning: Fiskars proteiner är snarlika människans vilket gör att de i många fall kan påverkas av samma ämnen som oss. Hormonpreparat, naturliga östrogener och östrogena nedbrytningsprodukter passerar genom reningsverken och hamnar slutligen i vattenmiljön där fiskar exponeras för ämnena. De naturliga östrogenerna bryts ner snabbare i miljön och är mindre potenta än det syntetiska östrogenet etinylöstradiol som används i de flesta kombinerade hormonella preventivmedlen. Samtliga östrogena ämnen påverkar dock kroppen via gemensamma verkningsmekanismer och deras effekter adderas samman till en total östrogen påverkan hos fisken. Denna litteraturstudie syftar till att sammanställa information kring hur fiskar påverkas av östrogena ämnen i vattenmiljön med fokus kring påverkan på fysiologiska funktioner, beteende samt populations- och ekosystemeffekter. Förekomst av vitellogenin i blodet på hanar och ungfisk används som indikation på förekomst av östrogena ämnen i vattenmiljön, eftersom vitellogeninsyntes induceras av östrogen som normalt finns i mycket låga halter hos dessa fiskgrupper. Vid exponering för östrogena ämnen ses utöver vitellogeninsyntes hos hanar och ungfisk även ökad andel hanfiskar med intersex och störningar i gonadutvecklingen, samt skev könsfördelning till följd av att genetiska hanar utvecklas till fenotypiska honor. Hanar med intersex kan ha försämrad spermiekvalitet och spermiedensitet, vilket kan ge nedsatt fertilitet som följd. Vitellogenin bryts till slut ner i levern, vilket gör att det är en övergående effekt av exogena östrogena ämnen. Intersex tar längre tid att utveckla och uppkommer av en längre tids exponering eller en exponering under fiskens tidiga levnadsstadier. Alltså bör dessa två parametrar kunna avslöja ungefärligt något om när eller hur länge fisken varit exponerad. Beteende förknippat med ångest hos fisk kan påverkas av exogena östrogena ämnen, men hur det påverkas varierar mellan studier då både minskning och ökning av ångestbeteende har setts. Skillnaderna kan möjligen bero på artskillnader eller på när i livscykeln fiskarna exponeras, men fler studier på olika arter behövs för att säkert kunna dra några slutsatser. Fiskar kan påverkas av östrogena ämnen i vattenmiljön på flera sätt men den kanske allvarligaste effekten är risken för nedsatt fertilitet. Reproduktionsstörningar till följd av intersex och störd gonadutveckling av östrogenexponering har setts kunna leda till kraftiga populationsminskningar. Det kan i sin tur ge indirekta effekter på andra arter i ekosystemet på grund av minskad predation eller minskad tillgång på bytesdjur. Exakt vilka effekter som kan ses på ekosystem är svårt att förutspå på grund av komplexiteten hos dessa.