“Jag onanerar för att känna att jag lever” : - En kvalitativ studie om närståendes upplevelse av intimitet och sexualitet när deras partner var döende

Sammanfattning: Bakgrund: Inom palliativ vård finns det riktlinjer för att sexualitet skall föras på tal och bör beaktas i arbetet. Tidigare forskning visar att inkluderingen av sexualitet och intimitet i vården är bristfällig. Det är tydligt att kärleken och relationerna blir påverkade vid en sjukdomsdiagnos. Syfte: Syftet med denna studie är att belysa närståendes upplevelser av intimitet och sexualitet under tiden deras partner är döende och synen på information från sjukvården. Metod: Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats. Det empiriska materialet inhämtades genom sju semistrukturerade intervjuer med sju kvinnor som varit närstående till en partner som varit döende och dött. Intervjuerna gjordes i södra Sverige. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet är indelat i olika teman. I avsnittet Jag kände mig som ett naket vårdbiträde beskriver intervjupersonerna sin upplevelse av anhörigvård. I Inte nog med att jag skall dö, jag kan inte ha samlag beskriver de förhållandet och hur det påverkats av sjukdomen. I Jag var ju ung och hade mina behov beskriver intervjupersonerna sin egen sexualitet under tiden partnern var sjuk samt tiden efter. I Sexualitet är relevant, väldigt relevant beskriver kvinnorna sina upplevelser av den information från sjukvården som de har fått kring sexualitet och intimitet. Slutsats: Närstående behöver mer stöttning kring hur sjukdomsdiagnoserna påverkar sexualiteten och intimiteten för att ha en god relation med sin partner. Sjukvården behöver även öppna upp för att våga tala med sina patienter om den biverkan som behandlingar ger på sexualiteten.