Amning vid postpartum depression

Detta är en Magister-uppsats från Högskolan i Borås/Akademin för vård, arbetsliv och välfärd

Sammanfattning: Flera studier visar amningens fysiska och psykiska hälsofördelar för mor och barn, dock avvänjer kvinnor som lider av postpartum depression amning tidigt om de presenteras med utmaningar under amningen. Syfte med denna studie är därför att beskriva hur kvinnor som lider av postpartum depression upplever amning. Nio kvinnor deltog i studien, fem förstföderskor och fyra omföderskor, varav 5 intervjuades och 4 erhöll semistrukturerade frågeformulär med öppna svarsalternativ. En reflekterande livsvärldsansats som baserar på fenomenologi användes under datainsamling och dataanalys. Resultatet visar att amningen som fenomen är komplex och innebär en utmaning för kvinnan. Den essentiella innebörden av fenomenet beskrivs som ”amning som en kraftkälla, där den har potential att vara både kraftgivande och stärkande samt riskerar vara kraftdränerande”. Detta beskrivs vidare utifrån fyra innebördselement: ”att knyta kontakt med och lära känna sitt barn”, amning som återhämtning”, ”amning som energikrävande” och ”att känna sig ömtålig och utsatt”. Vårdande av kvinnor som lider av postpartum depression under amning innebär att assistera kvinna att möta sin osäkerhet och stärka hennes förtroende för att lita på sin förmåga att amma sitt barn. När amningen fungerar bra har den potentialen att inge kraft och stärka kvinnan i moderskapet. Fungerar amningen däremot inte bra riskerar den att dränera kraft och strävan efter samhörighet och bekräftelse sätts på spel vilket späder på kvinnans redan sköra situation och gör henne ännu mer sårbar i förhållande till barnet och sig själv.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)