Konflikthantering av ett problemskapande beteende.

Sammanfattning: Studien har utifrån en fenomenologisk grund studerat den uppfattning som råder kring metoden lågaffektivt bemötande på en gymnasieskola i Norrköpings kommun. Syftet har varit att studera hur lågaffektivt bemötande samt andra sätt att hantera ett problemskapande beteende i den svenska skolan uppfattas. Urvalet har bestått av 6pedagoger verksamma på en gymnasieskola i Norrköpings kommun. Resultatet visar att Lågaffektivt bemötande har beskrivits som en metod där flertalet sätt att hantera ett problemskapande beteende uppfattats som effektiva, dock finns en önskan om tydlighet. I vissa fall har metoden beskrivits som försvårande utifrån pedagogernas arbetssituation. Deltagarna i studien eftersträvar en förtydligad tolkning och handlingsplan av metoden. I empirin framträder en tydligbild av metoden som något rörig och ostrukturerad. Studien har även eftersökt andra sätt att hantera ett problemskapande beteende samt hur de förhåller sig till metoden lågaffektivt bemötande. Relationsskapandet har presenterats som det mest effektiva sättet att hantera ett problemskapande beteende. Problemskapande beteenden kan också hanteras genom att ha empatiska, lösningsfokuserade och flexibla pedagoger. Flertalet av rapportens deltagare lyfter fram relationer som ett sätt att påverka eleverna i arbetet kring ett problemskapande beteende. Denna bild bekräftas även av rapportens teoretiska referensram där relationsskapandeprocessen lyfts fram som ett sätt att nå ut till alla elever. Studiens teoretiska perspektiv har varit inkluderingsperspektivet. Inkluderingsperspektivet bygger på ett förhållningssätt där all förändring bör ske i miljön för att således anpassa efter alla elevers förutsättningar. Lågaffektivt bemötande har visat sig vara förenligt med rapportens teoretiska perspektiv, även relationsskapandet är en process som förhåller sig inom rapportens teoretiska perspektiv. En annan grundtanke inom perspektivet är att alla elever ska delta i den ordinarie klassrumsmiljön där de med hjälp av pedagogen stimuleras och utvecklas i den dagliga undervisningen. Denna tanke har ett flertal likheter med lågaffektivt bemötande men har utifrån rapportens empiri beskrivits som en icke nödvändighet. Utifrån elevernas förutsättningar och behov har pedagogerna inte tolkat det som en nödvändighet att alla elever ska delta i den dagliga klassrumsundervisningen.