Från läsning av skönlitterär text till skrivande av egen text : En undersökning av högstadielärares uppfattningar om skönlitteraturens relationer till elevers eget skrivande

Sammanfattning: Syftet med den här studien är att undersöka svensklärares uppfattningar om elevers nytta av skönlitteratur i sitt eget skrivande samt hur viktigt svensklärarna tycker att det är med relationer mellan läsundervisning och skrivundervisning. Metoden som använts i undersökningen är en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Den tidigare forskningen visar att det finns tydliga relationer mellan de två förmågorna läsning och skrivning och resultaten visar att det är viktigt att elever är läsare för att de ska kunna tillägna sig de skrivuppgifter de möter på ett positivt sätt. Det visar sig också vara viktigt att eleverna får stöttning i början av sitt lärande och att de får hjälp att komma till nästa nivå i sin utveckling. De medverkande lärarna anser att relationerna mellan läsundervisningen och skrivundervisningen är en grundpelare i ämnet svenska och att det är viktigt i det dagliga arbetet att den kopplingen är tydlig för eleverna. Resultatet i undersökningen visar att eleverna tar till sig de språkliga dragen från skönlitteraturen och att de har nytta av skönlitteraturen i sitt eget skrivande. Studien har utgått ifrån det sociokulturella perspektivet och undersökt närmare sociokulturella faktorer som påverkar elevers utveckling av förmågorna inom läsoch skrivundervisningen.