Person-centrerad vård för personer med hjärtsvikt, ur sjuksköterskors erfarenheter i primärvården : en kvalitativ intervjustudie.

Detta är en Magister-uppsats från Sophiahemmet Högskola; Sophiahemmet Högskola

Sammanfattning: Hjärtsvikt är ett komplext syndrom som förekommer i alla åldrar och ökar hos den äldre befolkningen. Behandlingen och omhändertagandet av personer med hjärtsvikt har under de senaste decennierna strukturerats och förbättrats. Trots detta är hjärtsvikt associerat med ökat behov av sjukhusvård och höga sjukhuskostnader. Många personer med hjärtsvikt i Sverige är underbehandlade och når inte upp till den rekommenderade basbehandlingen. Det finns få hjärtsviktsmottagningar i primärvården, vilket är oroväckande. För att nå en effektiv behandling krävs patientens delaktighet, följsamhet och kunskap vilket möjliggörs med hjärtsviktsköterskans stödjande insatser. Samtidigt finns det lagar som förespråkar exempelvis patientens delaktighet, självbestämmande, tillgänglighet men även samverkan mellan olika aktörer, vilka är viktiga delar för ett strukturerat omhändertagande inom hjärtsviktsvården. Vidare visar forskning att personcentrerad vård främjar patientens delaktighet i sin vård och behandling samt minskar behovet av sjukhusinläggning och därmed sjukhuskostnader. Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta personcentrerat med personer med hjärtsvikt i primärvården. Metoden var kvalitativ och designen var en intervjustudie. Sju sjuksköterskor som arbetade i hjärtsviktsmottagning i primärvården rekryterades i denna studie. Sjuksköterskorna intervjuades utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Intervjuerna analyserades med en manifest kvalitativ innehållsanalys och med en induktiv ansats. I resultatet identifierades sjuksköterskornas erfarenheter i fyra kategorier. Den första kategorin: ”Aspekter i mötet med patienten”, den andra kategorin: ” Patientens delaktighet”, den tredje kategorin: ” Personcentrerad vård som teamarbete” och den fjärde kategorin: ”Journalföringens betydelse för personcentrerad vård”. Först och främst var det viktigt att skapa en förtroenderelation med patienten i omvårdnadsarbetet. Sjuksköterskorna utgick från patientens berättelse för att identifiera patientens behov och resurser. Det var också viktigt att ha tillräckligt med tid avsatt till varje patient. Sjuksköterskorna betraktade patienten och dess anhöriga som partner i vården och tillsammans kom de överens om en gemensam vårdplan. För att öka patientens delaktighet i sin egenvård gav sjuksköterskorna egenvårdsinformation för att öka tryggheten och förbättra livskvaliteten. Sjuksköterskorna hade även nära samarbete med multidisciplinärt team för att tillgodose patientens komplexa behov. Det fanns dock olika journalsystem i primärvården och i hemsjukvården, vilket kunde försvåra kontinuiteten i vården. Slutsatsen blev att sjuksköterskorna ansåg sig arbeta på ett personcentrerat förhållningssätt vilket också belystes i denna studie. Detta tyder på att vården är på väg mot personcentrerad vård. Sjuksköterskorna främjade patientens delaktighet och arbetade i multidisciplinära team i syftet att tillgodose patientens komplexa behov och öka patientens trygghet, förbättra livskvalitet samt förebygga onödiga sjukhusinläggningar.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)