Defending Carens - a Reply to Hosein : A contribution to the contemporary immigration debate

Sammanfattning: Det primära syftet med denna uppsats är att kritisera ett argument med vilket Adam Hosein kritiserat Joseph Carens argument för öppna gränser. Carens argument för öppna gränser jämför rörelse mellan länder med rörelse inom länder. Han fastslår att rörelse mellan delar av ett land skall vara fri (ett tämligen okontroversiellt påstående). Han menar vidare att då ingen moralisk relevant skillnad mellan rörelse inom ett land och mellan länder existerar, bör dessa typer av rörelse behandlas på samma sätt. Således bör rörelse mellan länder vara fri - länder bör ha öppna gränser. Hosein kritiserar Carens argument, och pekar på två skillnader mellan fri rörlighet inom ett land och fri rörlighet mellan länder. Den ena skillnaden består i att vissa demokratiska värden står på spel i fallet med rörlighet inom ett land. Exempelvis måste politiker kunna träffa väljare runt om i landet. Det är också viktigt för den demokratiska processens legitimitet att människor kan besöka olika landsändar. Utan denna möjlighet kommer människor sakna den information som krävs för att kunna ta hänsyn till landet som helhet vid politiska val. Då demokrati, i avsaknad av en global sådan, bara existerar inom nationer, är detta värde bara relevant när det gäller inom-statlig rörlighet. Det andra värde som är relevant för rörlighet inom ett land handlar om kravet på alla människors lika möjligheter. Detta förutsätter fri rörlighet. Dock är detta värde begränsat till den nationella sfären; lika möjligheter behöver inte råda globalt, enligt de flesta politiska filosofer. Således kan fri rörlighet inom ett land, men inte mellan länder, även motiveras med att detta krävs för allas lika möjligheter. Jag argumenterar mot Hoseins position genom ett tankeexperiment. I detta tankeexperiment är den fria rörligheten inom ett visst land frikopplat från demokratiska värden (på grund av att demokratin i landet är satt ur spel), och rörlighet kopplad till lika möjligheter garanterad. Den fråga jag ställer i anslutning till detta tankeexperiment, är huruvida det skulle vara moraliskt berättigat att begränsa rörlighet mellan regionerna i detta land (dvs. rörlighet som inte är motiverad av lika möjligheter). Jag hävdar att svaret på den frågan är nekande. Utifrån detta drar jag slutsatsen att det, i motsats till vad Hosein hävdar, inte är berättigat att begränsa mellanstatlig rörelse med motiveringen att denna typ av rörelse inte befrämjar demokratiska värden, samt med påståendet att människors lika möjligheter inte är ett globalt krav. Snarare bör vi betrakta rörlighet mellan stater på samma sätt som vi behandlar rörlighet inom stater där de värden Hosein identifierar som unika för inomstatlig rörlighet inte står på spel (som den i mitt tankeexperiment). Således bör rörlighet mellan stater vara fri. Jag relaterar också Carens argument till andra argument för och emot öppna gränser. Jag konstaterar att hans argument kan besvara många argument för stängda gränser, samt att det utgör ett bra komplement till andra argument för öppna gränser.