Anthelmintikaresistens hos nötkreatur : vad vet vi idag?

Sammanfattning: Anthelmintikaresistens hos nötkreatur är ett problem som uppmärksammats allt mer under senare år. Denna litteraturstudie visar att det är ett globalt problem som med stor sannolikhet finns i ännu fler länder än de som hittills har undersökts. Främst har Cooperia spp. men även Ostertagia ostertagi rapporterats vara resistenta mot makrocykliska laktoner och i vissa fall även bensimidazoler. Att resistensproblematiken tagit längre tid att upptäcka hos nötkreatur beror troligtvis på att de vanligaste resistenta parasiterna är lågpatogena vilket kan ha dolt problemen för djurhållarna. Samtidigt är data osäkra eftersom mätning av anthelmintikaresistens i första hand är utvecklad för andra djurslag. I nuläget krävs att mätmetoder tas fram speciellt för nötkreatur och deras parasiter för att utreda resistensläget mer exakt. För att motverka en ytterligare resistensutveckling behöver användningen av anthelmintika gå från att som tidigare främst ha varit en preventiv åtgärd till att bli mer återhållsam. På detta vis tillåts inte de maskar som förekommer hos djuren att selektera fram resistenta individer i lika hög grad som när användningen är mer utbredd. Avmaskningen kan kompletteras med alternativa åtgärder exempelvis i form av betesrotation. I nuläget kan avmaskningsmedlen inte ersättas helt och hållet. Genom att öka informationen till djurhållare och rådgivare om vad anthelmintikaresistens innebär och hur det kan undvikas bör problemet få mer uppmärksamhet framöver, både i praktiken och inom forskningen.