Dramatisering som pedagogiskt verktyg : En kvalitativ studie om effekten av dramatiseringar i engelskundervisningen i grundskolans årskurser 1 till 3.

Sammanfattning: Studiens syfte var att ta reda på hur drama upplevs i engelskundervisningen i grundskolans årkurser 1 till 3. Studien gjordes kvalitativt där data samlades in via intervjuer och webbaserade enkäter. Tyngdpunkten i studien var att ta reda på hur lärare uppfattar och tolkar drama i relation till EFL-undervisning. Tre forskningsfrågor ställdes för att säkerhetsställa att studien undersökte det den var ämnad att undersöka: Hur anger lärare att de tillämpar dramatiseringar i engelskundervisningen? Hur beskriver lärare att elevers språkutveckling påverkas av att dramatiseringar tillämpas i engelskundervisningen och vilken typ av drama anger lärare är mest effektiv i engelskundervisningen? Hur beskriver lärare att dramatiseringar påverkar elevers motivation till att lära sig engelska som främmande språk? Totalt deltog 23 lärare i enkätinsamlingen varav tre lärare intervjuades för att nå en djupare förståelse för fenomenet drama. Resultatet visade att lärare delade upp begreppet drama i fyra huvudkategorier: Teater, lek, improvisation och kroppsspråk. Undervisningen skedde med hjälp av dessa fyra kategorier genom bland annat rollspel, charader, handdockor och temainriktade lekar, exempelvis ”i affären”. Resultatet visade också att det lärare upplevde som det essentiella med drama i EFL-undervisning var att drama kunde bidra till högre motivation och språkutveckling hos elever. Drama var nära kopplat till fantasi,  kreativitet och god gruppdynamik, enligt lärarna. Studien utgick från en fenomenologiskmetodansats ur ett sociokulturellt perspektiv inspirerat av Lev Semënovic Vygotskij.