Överlåtelseförbudet i 28 § URL – Sakrättsliga och obligationsrättsliga verkningar

Sammanfattning: Upphovsrätter ger upphov till både ekonomiska och ideella rättigheter. Den ideella rätten bygger på en tanke om att upphovsmän har ett starkt personligt intresse och en koppling till sina verk. Samma tanke ligger bakom det överlåtelseförbud som finns i 28 § lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL). Förbudet gör det otillåtet för en förvärvare av en upphovsrätt att överlåta rätten vidare, om inte annat har avtalats om med upphovsmannen. Upphovsmännen har av lagregeln att döma ett starkt skydd som står kvar även efter att denne överlåtit rätten vidare. Frågan är vilka sakrättsliga och obligationsrättsliga verkningar förbudet faktiskt får när förvärvaren av upphovsrätten försätts i konkurs och en tredje part, borgenärerna, träder in i förhållandet. Eftersom upphovsrätter kan uppgå till stora värden är det av intresse för borgenärskollektivet att kunna dra nytta av upphovsrätter i konkursboet för att få sina fordringar betalda. Överlåtelser av upphovsrätter kan ha formen av bl.a.nat fullständiga överlåtelser av förfoganderätten eller upplåtelser av nyttjanderätten. Särskilt vid upplåtelse blir frågan om konkursboets möjlighet att träda in i det upphovsrättsliga avtalet viktig. Om konkursboet följer de krav som finns så kan detta oftast ske utan några vidare komplikationer. Träder konkursboet in i avtalet blir nästa fråga om upphovsmannen kan häva avtalet på grund av konkursen och i så fall hur länge denna hävningsrätt gäller. Enligt ordalydelsen i 28 § URL så kan inte ett konkursbo överlåta upphovsrätter som gäldenären har förvärvat utan upphovsmannens tillstånd. Om konkursboet träder in i konkursgäldenärens upphovsrättsliga avtal med upphovsmannen och överlåter rätten vidare till en tredje part så bryter konkursboet mot avtalet. Detta kan få obligationsrättsliga verkningar för konkursboet om upphovsmannen lider skada av överlåtelsen då konkursboet troligtvis blir ersättningsskyldiga gentemot upphovsmannen. Förbudets sakrättsliga verkningar är dock inte lika lätta att förutse. Ser man på situationen som att upphovsmännen och borgenärernas intresse står mot varandra så finns det inom rättskällorna argument som talar för båda sidor. 28 § URL kan ge sken av att upphovsrätten skulle vara sakrättsligt skyddad och därmed inte kunna dras in i konkursen, vilket talar för upphovsmännens intresse då de bibehåller en stark koppling till verket. Från borgenärernas perspektiv finns det stöd för att deras intresse är mest skyddsvärt och att förbudet inte har några sådana sakrättsliga verkningar. Argumenten som stöder borgenärernas intresse ger upphovsrätten en karaktär mer av en handelsvara. Även Högsta domstolen har gett uttryck för att man måste se till avtalets syfte och att det ibland får anses underförstått att upphovsrätten kommer att överlåtas vidare. Eftersom det finns starka argument på båda sidor blir det i slutändan en fråga om en intresseavvägning och rimlighetsbedömning. Om 28 § URL ger upphovsmännen ett så starkt skydd att upphovsrätter blir sakrättsligt skyddade vid konkurser så försvagas borgenärernas ställning avsevärt. Upphovsmännen har redan ett starkt skydd genom den ideella rätten och är därmed skyddade från kränkande behandling av sina verk, oavsett vem som har äganderätten för verket. Det går därför att argumentera att sådana verkningar av 28 § URL skulle vara orimliga i förhållande till borgenärerna. Det som talar för upphovsmännen är att lagstiftaren var väldigt tydlig med att man ville förstärka det ideella och personliga skyddet vid framtagningen av den upphovsrättsliga lagstiftningen. Trots att förbudet är en lagregel så blir kanske den rimligaste lösningen vid en intresseavvägning att förbudet inte får några sakrättsliga verkningar gentemot tredje man.